Saker och ting omvärderas hela tiden?

I mitt jobb så ingår det även att vara ledsagare åt äldre ett par gånger i veckan som ska exempelvis till tandläkaren eller sjukvården. Förra veckan var jag med en som skulle till psykiatrin, sammantaget är det att allt fler som söker sig till psykiatrin för att bena ut saker och ting allt ifrån ensamhet tung mental ryggsäck missbruk eller annat som kan leda till olika psykosomatiska symtom https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad-rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/psykosomatiska-besvar-bland-skolelever/. Det oroväckande i det hela är att symtomen kryper allt längre ned i åldern och flertalet av dessa får vare sig vård eller den hjälpen som dom behöver på grund utav begränsade kompetenta resurser vilket är förödande på alla tänkbara sätt både ur kort och långsiktigt perspektiv . 

Vi lever i ett stramt samhälle där kraven blir allt hårdare kontakterna allt viktigare utslagningen allt brutalare där man inte får ta ett stickspår i onödan, naturligtvis är det grupper som inte pallar med den verkligheten och blir till slut en trasig splittrad del av psykiatrivården. Just när man blir äldre och har hela tiden levt ett rikt engagerande liv och helt plötsligt sätt man in på ett hem med begränsade möjligheter, så länge som man är frisk till kropp och själ så har man fortfarande en chans till att vara relativt oberoende.