Konsten att bestiga exempelvis ett berg?

 Rapport från en epadunksfri rullstol.

Rapport Nr.6

Fortfarande är städningen från min sida som att bestiga berget K2 med en handikappad rullstol, eller om ni så vill segla över stilla havet i ett krackelerat badkar? Den delen läs städningen överlåter jag till min hustru som dessvärre har begåvats med en sjukt besvärlig handledsskada, men hon städar med sin friska hand när den sjuka handen tillfälligt är smärtfri? Själv skalar jag potatisen hackar vitlöken name it med mina friska händer, dricker mitt aldrig sinande vin med min friska mun där jag förövrigt även stoppar in mitt enda begär lakritsbåtarna med ojämna mellanrum.

Min tonårsdotter som befinner sig i värsta revolten är inte så himla pigg på att städa så den sjukt jobbiga detaljen överlåter hon till oss, som vi i vår tur överlåter till våran plikttrogne jycke Dino som i sin tur tittar storögt på oss som om vi kom från planeten Pluto? Han tänker troligtvis att vi är helt jävla urblåsta i skallen eller?

Att skriva sig frisk är också ett alternativ?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.5

Helt plötsligt släppte skrivkrampen plötsligt händer det och mina funktionshindrade tankar beter sig lika virilt som dom förväntansfulla kossorna på kosläppet, dom är fria kanske inte helt sunda dom är lyckliga här och nu dom bara finns där som dom oändliga jävliga maskrosorna på den välansade gräsmattan hos grannen redo att kanske förgylla någons dag? Vems någons dag är i sammanhanget oviktigt?

I min nuvarande ytterst fyrkantiga dag finns det inte något utrymme för några spontana glädjeskutt inga tumlar visioner inte heller för några kroppsliga saltomortaler...men idag finns dom där just idag är jag stark? I jämförelse med en pissmyrars spröda lekamen. Troligtvis är den här stunden lika kort som ett tomtebloss, eller minst lika lång som en domedagsprofets predikan eller lika unikt som en månpromenad helt apropå bara så där? I morgon är en annandag då kan jag vara den svagaste individen som någonsin har gått på jordskorpan?

Där konsten blir viktigare än någonsin förr?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.4

Lunchen slank ned snabbare än någonsin förr troligtvis satte jag ett nytt pers men jag är osäker om tiden? Men troligtvis lika snabbt som jag brukar göra U-svängar med förbundna ögon?Ni kanske inte tror att jag hann smaka nåt i den där skrämmande hastigheten, men där hade ni allt fel? Eftersom jag är begåvad med den funktionen så klarar jag av snabba hastigheter oavsett sinnesstämning.

Hela anrätten var som en ljuvlig smakexplosion där smaklökarna dansade vals på bordet eller som en tavla av Van Gogh där solrosorna sjunger ut av glädje. Eller varför inte tant Greta som blir till sig trasorna efter att ha ropat bingo i ett tomt folkhav? Säger som mästerkocksjuryn, det här var en rätt där smakerna gifter sig med varandra där inga ingredienser varken var otrogna eller vänterprasslade på nåt sätt.

Även andra vägar bär dig någonstans?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.3

Alla vägar bär till Rom det gör det förvisso men det är inte hela sanningen? Mina vägar bär från sängen via gräddfilen till soffan via autobahn till muggen även kallad toan sen via uppförsrakan till matbordet och därifrån till soffan alternativt sängen?

Hela den sträckan är endast en brådel av en evighet lång men ack så jobbig. Min hustru ropar från köket att dagens lunch är färdig en nytolkning av broccolisoppa, då gäller för mig att greppa tag i kryckorna sätta på mig störtkrukan i fall att och släppa nödbromsen...ett tu tre så är jag där...

Även i mörkret kan man skjönja ljusets port?

 Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport Nr.2

Mörkret är lika svart som mitt morgonkaffe är den ogästvänliga vintern ligger fortfarande kvar där tills någon själ trycker på tabort-knappen om nu någon sådan finns? Det enda som finns kvar är kvällen så långt den varar, rätt som det är kryper jag ned i sängen som är mitt andra hem där mitt första hem är min stol.

Det är det roligaste jag har förutom att jag får rätta till min förbannade ortos som ramlar ned minst en gång i halvtimmen, sen om det är så himla roligt det kan jag bara spekulera om?

Även Vanliga dagar har någonting gott i sig?

Rapport från en epadunksfri rullstol:

Rapport nr.1

Inget nytt under solen bara en kall och grådassig vinterdag. Kort sagt en helt vanlig dag med mitt trasiga knä min inkörda rullstol, min insuttna toalettförhöjning och min obetalbara duschstol. Har ännu inte hämtat mig från lördagens mello men jag gör mitt bästa med att hämta förnybar kraft från en slamrig hårdrockslåt.

Idagsläget så går solen upp och ned ljuset klarnar och mörknar människor kommer och går, det enda som piggar upp mig idag är den kommande kvällsmaten som består av fläskfile och potatis så litet men ändå så mycket...

Alla reak

Efter hand kan jag plocka bort delar?

Måndag morgon ljuset har äntligen börjat komma tillbaka det mörka har fått vika hädan, det är fem minusgrader ute och det enda som hörs förutom nybyggnationers ihärdiga pålanden dessa evigt åkande sopbilar dom som ska till jobben och dom som lämnar sina barn på respektive platser är just tysnaden själv. Självklart är det som mest liv på morgonen och såklart den ofrånkomliga rusningstrafiken på eftermiddagen, emellan dessa tider är det mest pensionärer ute med sina hundar dom arbetssökande kanske dom som har någon fridag från någonting? 

Eller så finns det folk som jag som är långtidssjukskrivna på grund av en jobbig knäskada som i mitt fall, som faktiskt börjar känna sig allt bättre men jag får nog räkna med någon månad till i bästa fall? Om ett par veckor skall jag träffa ortopedläkaren som med röntgenbilderna avgör mina framtida öden? Sedan blir det rehabträning att bestämma om man skall plocka bort ortosen https://www.arcada.fi/sv/artikel/studentliv/2021-11-05/ortos-vad-ar-det blir det operation eller inte, gå ned från två till en krycka om man får belasta benet fullt ut efter det kommer arbetsträningen med 25% stegvis upp till full kapacitet men där är vi inte än men jag är på god väg?