Bild & Ord: På galej, med käcka landkrabbor.

Bild 21: Verket "På galej med käcka landkrabbor", av bildskaparen G.zero-T.

Egentligen innerst inne, så bor det en seglare i mig. Men jag visar, det knappast utåt. En gång åkte jag optimistjolle, ned för ett jävla stort vattenfall. Inte så himla käckt, som det låter? Det pratar, folk fortfarande om. Än idag. Har blivit en legend, i vissa läger. Samt en optimistisk i andra? En Mister Bean kopia Är dock inte sämre person ,än att jag kan bjuda på den underhållningen. Skrattsalvor är gratis!

Fast det här, med att ha en egen båt. Tja, jag vet inte? Har jag genom åren haft, en väldigt tudelad känsla till. Där många ,blandade inneboende känslor har krigat. Om att äga en båt, eller inte? Med facit i hand, kanske jag ändå gjorde rätt beslut. I att  köpa andra saker, än båt för dom pengarna. En båt, som bara koster en jävla massa onödiga pengar.

Våra goda vänner, som varken har sjövana eller sjövett. Som bor på landet, långt ifrån vatten. Håller på för fullt, att scrolla sig igen diverse båtannonser. I jakten på den perfekta skutan. I deras fall, så handlar det bara om prestigen i att äga en båt. Oavsett, om du har vana eller ej. Att ha den liggandes, i en svindyr kajplats för att imponera på sitt umgänge. Hahaha, inte min grej. Alla har vi våra behov, att tillfredsställa vissa luckor i sina lustar. Tror knappast, att dom blir lyckligare för det.

Dagsbagatellen: När ens förändringar, rinner ut i ingenstans.

Ordet förändring.Kan innebära många saker.Vad vill man förändra? Hur eller om? Är man ovillig,eller motiverad? I så fall,vad får man offra? Denna här semestern,blir en milstolpe oavsett i vad.Första veckan,blev ändå en sorts mental nedtrappning.På alla dess plan.På den vägen är det,utan att gå in på detaljnivå.

I morgon går jag in på sista veckan? Hur fort,har det inte gått! Utan att jag egentligen,har gjort ett skit.Det mest exotiska,dom här tre semesterveckorna.Har varit att,oljat in min altan.Visst låter det skitkul? Klippt gräsmattan,ett par gånger.Rensat rabatter,druckit lådvin,druckit allt som rinner.Med vissa undantag? Sprit,är ett av dom.Men whisky funkar fint.Det anses bota,dom flesta framleda sjukdomar.Kanske till och med corona? Men jag tvivlar på skrumplevern? Den kan fan,whiskyn knappast bota.Snarare tvärtom.

Sista veckan vad skall jag göra då? Tja,jag får väl fortsätta rensa mina rabatter,dricka mitt lådvin.Men olja in altanen,det gör jag bannemig bara en gång.Så jävla kul,är det inte? Så att man måste,reprisera det! Man är väl ingen,repris-Tv heller.Nån jävla ordning,får det väl ändå vara.Om det nu hade,varit under normala omständigheter.Vilket det inte är och blir!

Så hade man börjat,med den mentala upptrappningen framåt onsdag-torsdag.Som det känns idag,så skiter jag faktiskt blankt i det.Min mentala semesterstatus,är som mitt allmänna väder under Juli månad.Alltså,den kallaste på typ 60 år.Det säger väl allt,om min mentala semesterstatus.Här lyser solen,bara i undantagsfall.

Dagsbagatellen: Om en polares längtan.

En polare ringde.Den undrade,om jag skulle med och dricka bärs på krogen.Visst,det låter väl super lajbans.I det här läget,undrade jag dock i mitt stilla sinne.Hur tänkte den där? Menar den,verkligen allvar? I coronatider,och så.Naturligtvis,ville jag inte göra den ledsen eller så.

Fick köra en klassisk nödlögn,om att jag hade nån sorts åkomma.Inget allvarligt,eller så.Men fick tacka nej.Det kommer,säkert andra tider.Då jävlar,är jag med i matchen igen.Istället,dricker jag vitt lådvin i min berså.Grillar högrevsburgare,och gottar mig tillsammans med familjen.Snacka om klockrent.

Man undrar,hur folk i allmänhet tänker? Nu får dom dricka bärs,igen i parkerna.Krogarna är knökfulla,med knökfulla människor som skiter i allmänna rekommendationer.Med insikten om,att det händer aldrig mig.Bara dom andra?

Bild & Ord: De förlorade, höghusen på höjden.

Bild 20: Verket "De förlorade höghusen på höjden", av bildskaparen G.zero-T.

Höghus, är inget ting för oss lodräta markplanare.Vi vågräta nissar! Jag om nån vet. Vem vill åka hiss, upp till molnens toppar? Man får vara glad, om hissen funkar. Skitjobbigt, när den pajar .Vi kommer ju dit, snabbare än vad vi tror. Förr eller senare, är vi där. Till pärleporten .Om man har tur? Tänk, en då vad man har varit med om en hisklig snabb utveckling. Från 60-talets familjeområden. Till nutidens blandade, kompott på olika hus.

I alla dess former, höga låga, breda, korta, parhus, kedjehus ,kollektivhus, studenthus byggda av färdiga element. Pang på, så är det klart. Snabbt uppslagna hus, i alla dess spektakulära färger. Förr i tiden, byggde dom hus som stod hur längesedan som helt. Medans dagens moderna hus, med billigt material, korta byggtider, i regel utländsk personal. Som alltid, strävar man såklart efter en hållbar framtid.

Både för sig själv, sin omgivning. Även barnens framtid, måste tryggas för att allt skall levas vidare. Allt handlar i största graden, om perspektiv. Vad är då ett perspektiv? I mitt fall, handlar ett perspektiv om att under en längre period säkerställa sin egna friskhet. Egentligen, så handlar allt om att få vara frisk fram tills döddagar. Klarar man av det, så kan man dö med flaggan i topp.

Bild & Ord: Bland röd fägring.

Bild 19: Verket "Bland röd fägring", av bildskaparen G.zero-T.

Hämtar oftast, min inspiration från ingenstans. Delvis. Men kan likaväl, finna den i en skruttig garderob i ett ödehus. På en klinisk ren, bakgård i Harlem. Konst finns överallt, i min närhet. Hittar jag ingen, så söker jag upp den .Annars kommer den till mig. Som när man, kallar på sin hund.

För mig är konst, precis vad som helst. Det kan se ut, hur som helst. Allt det hänger på, är om betraktaren gillar den eller inte? Däri är den stora frågan? I naturens, finns mycket av det som jag strävar efter. Det kala,  fulländade, det läckra, det fantastiska, olika kontraster, olika nyanser, många skillnader bottnar, och djup.

Det skrämmande, det vackra. Det tragiska, det komiska. Färgspel och crescendon. Det ständigt flexibla ,och mycket mycket mer. I skogens innersta själ, finner jag min drivande entusiasm. Däri mitt i alltet, finner jag drivkraften. Att skapa det, som vissa anser är skit. Men som andra ,kanske avgudar mer än sin egna mor. Någonstans där? Ligger den stora skillnaden, mellan succé och fiasko.

Bild & Ord: I evig rörelse.

Bild 18: Verket "I evig rörelse", av bildskaparen G.zero-T.

Ger er en generös, inblick i att vi människor. Måste röra oss. På något vis, för att komma framåt. Så är det. Att komma framåt. Är en del, av vårt mänskliga mål. En strävan, en förhoppning. Utan mål och rörelse ,förblir vi oss kvar på ruta 1. Oförmögna, att kunna ta sig vidare till nästa nivå.

Alla av oss, har olika mål på livsresans gång. En del nöjer sig med, att jobba äta sova. Plus minus noll, på kontot. Andra framåtsträvande, har en annan syn. På vad som är viktigt, för just dom. Bakåtsträvarna, en helt annan. Pengar, är förstås inte allt. Men en viktig förutsättning. För en sund, och harmonisk existens.

Andra hamnar, hipp happ i lyxfällans klor. Ser ingen utväg, ut ur den rävsaxen. Vem som helst, kan hamna i den fällan. Oavsett status, eller så. På ett eller annat sätt .Min egna resa, fram tills dagens datum. Har varit ett sökande. Ibland uti, de blå ytterkanterna. Men försöker dock, att balansera vad som är rimligt i nuet .Inte så himla lätt, som folk säger?

Allt beror på, yttre och inre omständigheter. På sin livssituation, om man har jobb? En stabil relation. Ett mentalt givande, och tagande. Allt beror på, vad man har att röra sig med. Så är det bara!

Dagsbagatellen: Dino, med sin skaldjursätande husse.

Min hund och jag.Vi är som,lång och lerhalm.Han lystrar till,namnet Dino.Ett vanligt dinosaurie namn,säkert när det begav sig? Dino är en,lekfull spjuver.På gränsen,till mognaden.Men ändå valpvarning.Alla har vi väl,varit barn i början.

Inte minst jag,fast jag har förträngt det.Snart kommer alla dom där inplastade känslorna,att strömma in till kräftkalaset.Det blir endast,den heliga treenigheten,som samlas kring det runda bordet.Dom tre goda tingen.Säkert en kväll att minnas? 

Absolut,så blir det.Eller en gårdag,att glömma? Vad som än händer,kommer det inte huggas i sten.Nja,så blodigt blir det inte.Ingen rotblöta.Inga mentala frostnätter,eller så.Bara en sprudlande källsprungen gourmé glädje av guds nåde,som inte går av för hackor.Kräftor,är tack och lov en av mina goda svagheter.Tyvärr,inte så ofta.Men när det väl händer,då är det bonus.