Den enda som är okej sedan länge?

Musiken är en stor del av mitt liv fastän att jag varken är rockstjärna eller filharmoniker. Så finns musiken ändå där som ett naturligt bihang, betydligt viktigare än typ blindtarmen. Min musiksmak kan jag påstå är tämligen tidlös ungefär som min klädstil är? Allting förändras runt omkring mig, men jag bibehåller både stil smak distans och trovärdighet som stöpt i formalin? All musik är knappast bra tro mig fastän jag har försökt lyssna in mig på allt möjligt. Exempelvis klassisk musik som jag tycker låter hemskt förlåt mig alla utövare av den grenen. Men dragspelsmusik https://musikverket.se/svensktvisarkiv/artikel/dragspelet-hyllat-och-foraktat/ låter ännu värre nu är jag ärlig på riktigt. På fiolmusik som slår allt annat bedrövligt med hästlängder garanterat. Har försökt intala mig själv att dansband är bra musik, men det är som att lura skjortan av sig själv? 

Jag har bannemej försökt, tro mig på alla sätt och vis? Eftersom jag är en punkare i botten med hårdrockiga undertoner med både popinslag och proggkultur. Däremellan några snedsteg åt både disco och synthållet.Så vet jag exakt vad jag älskar vad jag dyrkar hatar och ratar. Man kan inte hata, säger min beskedliga hustru? Jo det kan man visst det inflikar jag. Då har du aldrig hört på country den enda som jag kan acceptera inom den grenen är den sedan länge bortgångne Johnny Cash. En svartklädd kille med många strängar på sin lyra en av mina många sanna husgudar. Som fortfarande fritt florerar runt i min sinnesnärvaro en tidlös ikon som aldrig riktigt dör.

För första gången ett par timmar av naturlig lycka?

Vaknar upp till ett perfekt väder ett par minusgrader snöfritt myggfritt och kliniskt rent från hurtbullar? Passar alltid på att gå ut nån timslång morgonpromenad https://stegforhalsa.se/7-psykologiska-fordelar-med-motion/ med min jycke som lystrar till namnet Dino, en underbar stund i naturen där inga flämtade överviktiga personer flåsar förbi utan bara jycken jag och naturens invånare. Tjejerna är och rider ett par timmar nu på förmiddagen fram till tidig eftermiddag, för sen börjar shl hockeyn med vårt favorit lag i första rum. 

Passade även på att plocka upp dryga 1,5 kg färska snabbfrysta räkor ur frysen för att fixa iordning nåt till mello starten ikväll, en tillställning som mina tjejer är helt sålda på för egen del kan jag titta på spektaklet men inget mera. Utan det blir mer som att hålla husfriden intakt på en balanserad nivå. Kan tycka att det är svagt att inte våra statliga kanaler kan sända OS, utan nu får man köpa sig ett abonnemang på Discovery plus men det tänker jag inte göra. För första gången i min televisions OS historia får jag följa evenemanget off record.

Kan man göra allt med vissas goda minne?

Denna fredag började med att jag nästan cyklade omkull, när jag åkte iväg nån gång efter 5 i morse. Under natten hade det både snöat och fryst till, så vissa partier under min färd var glans hala under ett puder snötäcke. Som gjort för att bryta både armar och ben. Men jag klarade mig med nöd och näppe och kom till slut helskinnad till jobbet. Nästan alltid på fredagarna har jag förmånen att sluta efter lunch, tack vare att jag jobbar så mycket jag kan under perioden måndag torsdag. Det är ett privilegium som jag har som jobbar både raka veckor, och helt delvis bestämmer över min arbetstid med chefernas goda minne. 

Har precis tittat klart från OS invigningen, vilket jag personligen inte är så intresserad av. Problemet är att Discovery plus har dom svenska rättigheterna men inte jag, och naturligt så tänker inte jag skaffa den heller. Som tur är så följer två andra svenska kanaler delvis OS med eftersändningar och så vidare, det blir väl via dessa som man kan titta på något åtminstone. Själv skall snart jag och en kompis spela bordtennis https://pingisrack.se/fakta-om-bordtennis/ som vi brukar göra med jämna mellanrum, ett både roligt seriöst och trevligt tillfälle att träffas på. Frugan tänker göra något som heter liba pizza gjort på orientaliskt bröd som man fyller på med det man önskar, bara fantasin är 

med dig kan man göra dom mest fantastiska små underverk.

Perfekta inom en snar framtid?

Egentligen så finns det inga perfekta människor inte i min värld i alla fall? Möjligtvis då grannen som tror sig vara det tji fick den tjommen. Som ser sig själv vara skrupelfri uti ryggmärgen eller hur? Personligen så är jag själv ljusår ifrån någon sorts perfektionism https://www.lararen.se/nyheter/elevhalsa/irena-makower-de-med-perfektionistiska-personlighetsdrag-blir-valdigt-utsatta. Vore jag det, vore jag inte mig själv eller så? Alla barn är perfekta i sina föräldrars ögon, absolut så är det när dom föds. Sedan ändras såklart det perfekta innehållet till någonting helt annat, ibland som man inte hade räknat med? Som kanske ingen vill kännas vid, eller ens veta av. Kanske är det som ett fint litet inslaget paket på ytan, sedan vet man inte ett spår om vad innehållet blir? Nu till nåt helt annat, så är vädret som en osalig soppa med olika ingredienser, så kommer det att se ut under ett par dagar, alltifrån sol vind småkallt små snöande och såklart regn som kan frysa till om det vill sig illa. 

Ganska fantastiskt att man kan få in allt sånt där under en och samma tidsrymd? Sjukt många vädertyper, inom en snar marginal med olika extrem förhållanden? Kanske är det så att vi får leva med dylika förhållanden i resten av våra liv? Vädrets olika skepnader träffar blint med kort varsel? Det enda positiva är att folk inte kan flyga längre åtminstone inte jag? Vore det så flög jag nog någon annanstans. Många industrier spyr inte ut denna osannolika mängd skit längre tack vare pandemin, men nästa onsdag förklarar dom Sverige fritt igen officiellt har dom dödförklarat pandemin som samhällsfarlig? Naturligtvis kan man tänka och tycka vad man vill om detta scenario, men faktum är att man blir tvungen att förr eller senare öppna upp. Att ha stängt kostar landet miljarders kronor om dagen i förlorad inkomst.

En del av livet gör man på egen hand?

Det här med synliga och osynliga pengar, kan vara ett bekymmer för ett stort antal speciellt dom osynliga. Det är så lätt att dra kortet simsalabim vad händer? Ena affären efter den andra genomförs, man får krediter sms lånen haglar och mångdubblas https://www.viaconto.se/blog/tio-for-och-nackdelar-med-sms-lan-vad-du-ska-tanka-pa/. Man lånar hitan och ditan till slut sitter man där man sitter, fast förankrad i en skruvad rävsax. Till slut lånar man bara till att betala av en del av skulderna, kontentan blir slut att spiralen går snabbare ner till underjorden hallå vart har jag hamnat nånstans? Allt löses kortsiktigt, det som händer senare tar man då? En smått överjävlig situation som eskalerar, som få dessutom klarar klarar av på egen hand. Kanske var det lättare förr, då hade man kontanter på fickan det man har det hade man. En femhundring var blott en femhundring, tills man köpte någonting man såg sin status på ett annat sätt? 

Jag vet själv hur det är att vara i den närheten av en sådan jobbig situation, man kan hantera den hjälpligt så länge som man har jobb som genererar pengar. Själv får jag en skälig inkomst, så att man har kvar en hållbar marginal för ett fortsatt värdigt liv. Men annars så är situationen, som ett spöke som aldrig riktigt lämnar dig den är alltid närvarande. För övrigt kan man väl säga om min ekonomi att den är schysst stabil, som Dr. Alban brukar uttrycka sig. Den mannen om nån vet hur man uttrycker sig, det är faktiskt en ganska korrekt analys av min ekonomiska situation stabil men inte överflöd det skall gudarna veta. Den kanske inte är den allra bästa, men inte heller den allra sämsta. Så stabilt är ordet vi söker för dagen. Men allt kan hända ibland över en natt eller över en kafferast, det som man trodde att man mot förmodan ägde har plötsligt försvunnit genom ett knapptryck. När guldet blev till sand liksom.

Har aldrig i och för sig varit någon sjusovare av rang?

Vaknar till tidigt denna här söndagsmorgon faktiskt före tuppen vilket i och för sig är ganska normalt. Jag har aldrig varit någon större anhängare till sovmornar, herregud det längsta som jag har sovit till är typ 9 för hiskligt många år sedan. Övriga familjen sover vidare i sina respektive törnrosadrömmar. Sedan har vi såklart våran långhåriga och plikttrogna jycke Dino som är van vid att jag rastar honom tidigt på mornarna. Av någon konstig anledning så faller den morgonpigga lotten alltid på mig, en sorts nitlott på sätt och vis men även ett skönt tillfälle att få till en rask promenad. Men 9 av 10 gånger är det min verklighet, mig spelar det ingen roll eftersom jag älskar att röra på mig.

Samtidigt är det skönt att komma ut tidigt på morgonen, då man slipper alla pastellfärgade hurtbullar även andra jobbiga hundägare som är pratglada, dom försöker jag att undvika så gott jag kan. Som sagt det gäller att välja sin tid, där alla andra väljer nåt annat? Har precis kommit hem från dagens sista promenad med jycken Dino, nu skall både han och jag aktivera våra hemlighetsfulla törnrosadrömmar.

Som den obotliga optimistens längtan?

Tittar in i min minimala men smått organiserade garderob? Inte efter några kvarglömda skelett eller så, för det har jag inga? Men väl efter kläder https://popularhistoria.se/kultur/mode/underkladernas-historia som har legat väl dolda, som plötsligt ploppar upp ur tomma intet som håglösa clowner på en nedgången cirkus. Oj då jag visste inte ens att jag hade sådana där modell äldre kläder? Eller så tänker man att den där borde jag ha slängt vid den senaste razzian men jag sket i det? Men så resonerar man att det där plagget, kan vara bra att ha i fall att? Plötsligt så har man en hel uppsjö utav "bra att ha" grejer, inte bara i garderoben utan även i källare vind övriga utrymmen och förråd som värsta lumpsamlaren. Men som den obotliga optimisten jag trots allt är, så tror jag bara gott om mina kläder oavsett hur gamla eller nya dom är en del av kläderna är fortfarande kvar i ropet? 

Medans dom andra är tidlösa uti sin retro anda. Men vissa plagg skall jag villigt erkänna är dessvärre ohjälpligt ute i periferins träskmarker. Allt mode går omlott i ständiga cykler det kommer tillbaka som en oplanerad bumerang man kastade iväg på 60-talet. Eftersom jag inte har någon speciell klädkod på jobbet, förutom då den enhetliga klädseln som gäller för alla. Är ingen kontorist eller så inte ens i närheten som måste klä upp sig, för att träffa typ viktiga kunder. Ska man nu göra en snabb analys av min egna klädstil, så är den definitivt hopplöst tidlös oavsett vilket tidsålder vi råkar befinner oss i. Följer knappast någon flashig trend eller så där min personlighet gör mitt dagliga klädval, som oftast blir lika föga överraskande som en tallrik kall gröt.