För ett ögonblick var jag uppe i varv eller?

Tonårsdottern känner sig grymt kaxig delvis på grund utav att hon har skolavslutning på torsdag med all rätt. Själv sitter jag och dricker vin i bersån med gott samvete emellan regn och sol, precis när jag hade vattnat klart trädgårdslandet och hade mödosamt halat in slangen så kom det världens regnskur i och för sig inte speciell lång men jäkligt intensivt. Troligtvis kände den högre makten ovanför min arma hjässa att hjälpa mig lite på traven vilket jag både tackar och bugar för. Minns själv hur det var så här ett par dagar innan skolavslutningen, man rensade skåpet slängde äppelskruttar tog hem övriga grejer man var högt uppe i varv som en skruvad ekorre. 

Man levde i en slags odödlig skimmer bubbla som man trodde var för evigt, men så sprack den till slut när den där förbannade helvetesmaskinen till väckarklocka ringde igen. För ett ögonblick så trodde man att har jag tur att kunna skippa skolstarten http://www.hhogman.se/skolhistoria.htm, men min kära moder hon visat var skåpet skulle stå hon såg till att jag stod där smått militäriskt på måndags morgon eller vad det nu var för dag med skolväskan krampaktigt i högernäven och med en gruvande klump i magen. Men efter någon vecka eller så kändes det som om man aldrig hade varit ifrån plugget någonsin vilket såklart var en sort lögn i sig själv.