Innerst inne kanske livet redan har varit?

Det där med känslor kan vara svårt ibland både att hantera läsa av eller kan förstå? Min tonårsdotter är just nu inne i värsta känslo fasen med ord som att ni förstår inte mina signaler, ni är helt dumma i huvudet och så vidare. Självklart kan jag om någon förstå vad hon just nu går igenom med ständiga okontrollerade lavaströmmar, till olika oplanerade vulkanutbrott smärre jordbävningar lite katastrofer emellanåt där varje liten ynklig grej blir hur stort som helst. 

När jag själv var tonåring för hiskligt längesedan har jag hört berättas om att jag var värsta revoltören, som ansågs att mina hårt prövade föräldrar vara allt annat än bäst dom sög helt enkelt rent skit. Samtidigt utvecklades jag till den jag är idag, men processen hit har varit allt annat än problemfritt knappast gått på räls eller så. Men trots allt i mitt fall så var det helt klart nödvändig att vända om en runda i smältkitteln för att hela alla lösa delar. Det hela är trots allt övergående en vacker dag eller troligtvis en regnig höst säger hon helt plötsligt att jag älskar er som fan, men innerst inne så vet jag att vi är hennes allt.