Koncist: Underbart är kort men världsligt högt.

På något sätt känner jag mig avtrubbad på att exempelvis shl säsongen har dragit igång i helgen okej vad kul? På att allsvenskan i fotboll fortfarande håller på okej vaddå! Det endas som fick mig att le en smula var när våran svensk amerikanska stjärna Armand Duplantis satte nytt utomhus världsrekord i stavhopp på 6, 15 han har själv inomhus världsrekordet på 6, 18. Den mannen är bara så grymt överlägsen det är verkligen ara han mot alla dom andra det är han som själv sätter ribban higher and higher.

Har alltid tyckt just fri-idrott har varit kul speciellt längdhopp var faktiskt en jävel på längdhopp i plugget på skol SM nivå. Sedan träffade jag tjejer så var den tänkbara och troligtvis lysande karriären över den var slut innan den ens hade börjat ett minne blott. Underbart är kort som Povel Ramel sa en gång så jävla sant.

På tal om vädret det svenskaste vi har så kan man konstatera definitivt att hösten är här på riktigt. Träden börjar fanimig att skifta färg från lummigt grönt till ett färgsprakande spel i röda nyanser. Känner även att min själ håller på att nyanseras den håller på att gå in i nåt som liknar ett mental höstlikt levandedöd tillstånd. Ungefär som nån ryss gräver upp en mammut som helt plötsligt börjar sucka tungt av vemod.

Koncist: Om en magisk skruvad skådis som häcklade i göknästet.

Det där med att göra bra uppföljare till succé filmer är baske mig inte lätt många har försökt men några få har lyckats såklart med vissa förtjusande undantag. Personligen tycker jag att filmerna om Jason Bourne med Matt Damon dom ärr bra rakt igenom. För att inte glömma gudfadern filmerna på 70-talet herregud så bra dom var alla rakt igenom. 

En av mina absoluta favoritfilmer från 70-talet är en lysande film som heter Gökboet med Jack Nicholson denna underbara smått naturtrogna småmysiga människa. Ett stycke magisk skådis med ett så brett grymt och rejält register. Gökboet är enligt min mening en av dom allra bästa filmerna någonsin. Dess engelska titel är: One flew over the cuckoo´s nest regisserad av superlegenden Milos Foreman vem han är, behöver man inte vidareutveckla.

Som i dagarna fick en halvdan uppföljare filmen som för övrigt heter Ratched med bland annat fixstjärnan Sharon Stone i huvudrollen. Tyvärr föll den inte alls på kritikernas känsliga läppar den dippade helt enkelt surt sa räven. Som sagt det är skitsvårt att göra bättre uppföljare till en redan given succé vad kräver dom?

Inte minst inom musik branschen där man hela tiden måste överträffa sig själva för att ligga på topp hos fansen. Där är konkurrensen stenhård och marginalerna är små fansens gillande genereras såklart i pengar. Som naturligtvis kan peppa stjärnorna till att fortsätta nå oanade höjder med sin musik det ena följer det andra.

Koncist: En rutten brutal näradöden upplevelse.

Idag kom min fru hem med en burk inget konstigt i det inte alls. Med det var ingen vanlig burk utan en burk vars innehåll bestod utav ruttna och överjästa fiskar. Hon vet  sedan dryga 20 år tillbaks att det värsta som jag vet ever är just dessa omänskligt överjästa ruttna fiskar. 

Som exempelvis då norrlänningar kallar för surströmming. Herregud den där saken i den där burken kommer inte in genom mina trösklar men det gjorde den ändå och det med besked. Har du ingen känsla människa säger hon smått ironiskt kanske mer än vad du någonsin anar?

Jo då det har jag visst det jag har till och med sinne för hur bra mat skall vara hur den skall smaka lukta ha sältan och så vidare den primära delen kan du inte ta i från mig. No way men den där surströmmings burken som du din morsa samt ett gäng ruttna frälsta med mera skall äta sätter jag frågetecken kring?

Hoppas bara att du meddelar mig snarast på vilken dag för här hemma tänker jag bannemej inte tillbringa tiden i stanken av ruttna överjästa fiskar tillsammans med er ruttna överjästa fisk fanatiker.

I min kreativa gourmé värld existerar inte ens den här rätten inte ens på samma världskarta. En gång i tiden så provade jag faktiskt surströmming men efter en chockartad näradödens upplevelse blev jag inte en fungerande människa på väldigt väldigt länge. Då beslutade jag mig för att för alltid sudda ut den där ruttna överjästa norrländska delikatess för tid och evigt ett stabilt löfte som jag har hållit än idag.

Koncist: När monopol hänget blir en ofrivillig betald verklighet.

Nu är det på gång att straffrabatten för 18-20 åringar skall försvinna i Januari ok då menar dom att det blir mer intagna på landets anstalter ok? Det låter väl inget vidare? Verkar finnas hur mycket unga kriminella som helst? Då lättar regeringen på plöskan och trollar fram nån miljard till att typ bygga upp nya bunkrar. Bygga ut bygga in bygga till och till slut stärka och säkerställa säkerheten.

Tänk vad vi skattebetalare få vara med och bidra vi bidrar till någonting som kan drabba oss indirekt innerst inne kan jag tycka att icke svenska medborgare borde utvisas direkt utan att passera finkan. Ska vi verkligen betala för det utländska finliret i cellerna det här är inget jävla monopolhäng utan ren jävla verklighet.

Maestro Tegnell är i sitt esse mannen som gett covid 19 sitt fula tryne till svenska folket säger i sin senaste rapport att det finns en stark koppling till låg överdödlighet i influensa och en låg överdödlighet i covid ok det låter väl trovärdigt? Mannen fortsätter att ta tala i obegripliga termer om hur varför och därför allt är som det är? 

Som en vanlig gräsrot kan jag bara konstatera att den här pandemin inte har för avsikt att försvinna på hiskligt länge? En sådan här grej självdör inte den här saken lever tills någon kommer på nåt sätt att göra den hanterbar kanske dröjer det till långt in på 2021?

Koncist: Trodde att jag hade hört allt men ack vad jag bedrog mig.

Satte morgonkaffet i halsen läste morgonens blaska att ett assistans bolags assistent körde en handikappad brukare knökfull och med utan körkort? Men herregud för dessa jävla assistans bolag som ploppar upp som oseriösa flugsvampar ur betongjorden med bara ett syfte i kikaren nämligen att tjäna pengar utan vare sig innehava empati värdegrunder eller social kompetens. Även en fot in för en utomsvensk med språkproblem vem vill bli gammal i dessa tider jag bara undrar?

Kan visst det förstå dom gamla och hjälplösa åldringarnas reaktioner som bara ser olika ansikten springa in och ut. Dessutom pratar dom taskig svenska i bästa fall om dom överhuvudtaget alls pratar? Eller ingen svenska alls i sämsta fall vilket i så fall är fruktansvärt som att välja mellan pest eller kolera? Oftast köper kommunen upp dessa tvivelaktiga tjänster utan att ha någon riktig koll på vem som ligger bakom verksamheten som att köpa grisen i säcken på vinst och förlust?

På tal om småaktigheter i byråkratvärlden så blir ett äldre par tvingade att plocka ned sina solceller paneler mot sin vilja. Ett antal år senare kom kommunen på att stället ligger i ett särskilt och betydande område och därför krävs det bygglov som dom inte behövde då. Till den här smått komiska storyn hör att dom mörkblåa solcellerna ansågs ha fel färg i kombination med det tegelröda taket. Det hela känns som en ojämn kamp mellan David och Goliat säkert är det nån bitter paragrafryttare som får sin vilja igenom så är det alltid.

Bild & Ord: En stilla flirt med livet.

 Bild 57: Verket "En stilla flirt med livet", av bildskaparen G.zero.T.

En som betydde mycket, för mig under min gryende uppväxt. Var en av mina, tre morbröder. En rolig man, med en kappsäck full utav galna upptåg. Egentligen, så visste man aldrig var man hade honom. Som en oberäknelig gubben i lådan, briserade han ut sina skämt. Till höger och vänster. Sånt gillade jag då, men även idag. Fick nog, en hel del sånt utav honom. Det oberäkneliga.

Minns en gång, då han jag och hans rundlagda hustru. Skulle tälta på Åland, under ett par heta sommardagar i mitten av 70-talet. Hans hustru, var kroppsligt sätt. Raka motsatsen, till min morbror. Som var smal, som linjal i sin kroppsform. Hennes, specialitet var en överjordisk god Janssons Frestelse. Med mycket grädde i. Som slog allt, i matväg. Den klassiska rätten, blev hennes goda signum.

Vi började, redan på båten med att. Med att tanka oss fulla, med ett par tre stadiga groggar. Som han sa, skulle lätta på all ingrodd problematik? Naturligtvis, så trodde jag honom. På den tiden, trodde jag på allt och alla? Så godtrogen var jag. Och så, skålade vi vidare. Väl framme, på campingplatsen började det regna. Så in i helvete, också. Morbror och jag, var i gasen. Ovädret, höll i. Hans fru, började längta hem. Tillsammans, upplevde vi ändå ett par fantastiskt minnesfulla dagar på Åland. Vi förblev, dom bästa vänner långt inne i döden.

Obs! Se föregående.

Fortsättning följer...

Dagsbagatellen: Om stilla pråmars vandring, i en höstkänsla!

För varje dag blir,jag kroppsligt starkare. Vilket känns skönt. Jag har, i stort sätt legat utslagen sedan i måndags. Efter att ha varit på en långpromenad, med min jycke Dino. Så börjar, jag faktiskt på att känna mig allt bättre. Efter att ha fått, i mig en stabil frukost. Tänker jag, bara ägna den här dagen år rekreation. Herregud, jag vill tillbaks in i matchen igen. Efter en vecks frånfall.

Om jag nu skulle,ha haft corona. Vill jag inte ens spekulera om? Vilken inverkan, den skulle ha gjort i min kropp? Tydligen,slår den helt olika på olika personer. Vissa, mer eller mindre? Helt klart, en oberäknat åkomma? Problematiken, blir efter 2 negativa covid 19 tester. Att jag fortfarande, inte har haft åkomman? Den liksom, bara väntar på rätta läget? För att sätta sina sjuka klor i min kropp. Min tid,är inte kommen?

Annars,är dom olika lägena under kontroll. Även vädrets makter, verkar ha funnits sitt lugn? Eller så är det bara, lugnet före stormen? Ett typiskt, för höst väder med hög och klar luft. Lite svag bris, gör att höstkänslan förstärks ytterligare. Denna, ljuvliga förmiddags fredag. Skall helt gå, i dom ledlösas fotspår. Det vill säga, i mina 45:or. Även kallad, pråmar av min eminenta hustru.

 

Bild & Ord: Kaoset i betongdomänen.

 Bild 55: Verket "Kaoset i betongdomänen", av bildskaparen G.zero-T.

I min jakt, på att äntligen få släppa fram. Dom absolut, viktigaste personerna i mitt liv. Tänker jag först berätta om ,min lärare på yrkesgymnasiet. Där jag gick, i slutet av 70-talet.Denna lärare, var utav guds nåde själv. Hans egenskaper, förutom dom han ägde .Var att, göra ordentligt folk av ett gäng långhåriga ungar. Det verkade, som en hopplöst uppgift? 

Det lyckades, han faktiskt med. Vi avgudade, denna smått fantastiska människa. Tills den dag, då dom hade halat flaggan på halv stång .När vi kom till plugget. Va fan, hade hänt nu då? Vi stod där, som ett gäng frågande långhåriga fågelholkar? Till slut, kom det fram att denna jordnära ikon för oss .Helt apropå, hade tagit sitt liv. Orsaken var, av personlig karaktär. Hans gärningar, kom att betyda mycket för mig.

Även min moster, än av dom enda kvarvarande i min släkt. Vi är ett utdöende släkte. Hon är en, bra bit över 85 bast. Men hon, är den enda. Som verkligen, har brytt sig om mig. Hon skickar kort ,när min familj fyller år. Hon har stenkoll, på allt och alla. Var alltid, hos henne på somrarna. Vilket jag älskade .För mina pengar, jag tjänade på att hacka rovor. Tog hon med, oss på tivoli. Där jag visserligen sköt bort ,hela penningen på prickskytte. Men vad gjorde det. En fluga gör ingen sommar?

Obs! Se föregående.

Fortsättning följer...

Bild & Ord: Ett ögonblick i mängden.

Bild 54: Verket "Ett ögonblick i mängden", av bildskaparen G.zero-T.

Det finns, endast ett fåtal personer. Som jag tänkte berätta om, i ett par avsnitt. Dom flesta av dom, är dessvärre döda. En del sedan länge .Som har, påverkat mitt liv. Till den jag är. Dom som har peppat, mig bäst efter sin förmåga. Dom som har lyssnat, på mina ibland smått fantastiska utlägg. Om ditten och datten, om fakta och fantasi. Dessa personer, där var och en var unik. Såklart, så är att varje människa är unik på sitt sätt. Det utgår vi ifrån .Men dessa personer, är på en nivå högre än det unika?

Jag börjar med min mormor. En hemmafru, till en egocentriskt verkmästare inom asfaltbranschen. Han var en, av många så kallade "asfalt rallare". Familjen, fick utan protest flytta med så länge .Vägen fortsattes byggas. Det blev ett par stopp, för mina morföräldrar. Denna mormor, var det snällaste utav dom alla. Hon fogade sig i allt, för hennes barns skull. Under hela min uppväxttid. Sa hon inte, ett enda ont ord. Det var hon, som såg till. Att jag kunde leva med, och för med mina fantasier. Hon var en så viktig del ,i mitt egna fortsatta sociala byggande.

En annan viktig person, var såklart min plast farfar. En charmör, utöver det vanliga. En som kedjerökte, Prince utan filter. Precis, som över 50 % av befolkningen också gjorde. Denna man, hade en rastlös syster som drog iväg till Eldslandet som cowgirl.Nån gång på 20-talet.Vilket var strongt gjort, vid den tiden. En kvinnlig pionjär. Som inte bangade, för lite äventyr i okänt land. Men plast farfar, dog en allt för tidig död. Hans hjärta, orkade inte med hans dubbeljobb. Dels som gummiarbetare på dagen, dels som bensinmacksföreståndare på kvällen. Vi spelade, ett sista parti fia med knuff. Som han älskade. Några dagar, senare dog han i sviterna efter en hjärtinfarkt.

Fortsättning följer...

Koncist: Att förändra världen har aldrig slutat upphöra!

Idag är det många som vill vara med och förändra världen bättre sent än aldrig! Det är ju bra att den lilla människan kan engagera sig att bidraga med sin röst .Alla heter ju som bekant inte Greta Thunberg man kan inte säga annat än att denna drivna tjej har satt igång en mäktig rörelse som bara kan växa till oanade proportioner sånt imponerar på mig. 

I syvende och sist så ligger bollen hos makthavarna som alltid. Hur dom skall agera dels för att imponera på sina väljare på mig men även på omgivningen någon måste börja sätta ned foten, och markera att det här är inte okej längre att våldföra sig på jorden knappa resurser.

Det tråkiga är att allt handlar om pengar för att uppnå miljömålen kanske man måste modernisera om sitt hus. Sånt kostar såklart en herrans massa pengar vilket, kanske inte alla länder har på kort sikt vissa länders ekonomiska läge är väldigt liknande den som håller på att drunkna men även inte kan simma. Den sprattlar med fötterna tills den inte orkar länge en ganska otäck bild av den råa och kalla verklighet som vi faktiskt lever under alla är inte glada lyckliga människor?