18 september 2020

Dagsbagatellen: Om stilla pråmars vandring, i en höstkänsla!

För varje dag blir,jag kroppsligt starkare. Vilket känns skönt. Jag har, i stort sätt legat utslagen sedan i måndags. Efter att ha varit på en långpromenad, med min jycke Dino. Så börjar, jag faktiskt på att känna mig allt bättre. Efter att ha fått, i mig en stabil frukost. Tänker jag, bara ägna den här dagen år rekreation. Herregud, jag vill tillbaks in i matchen igen. Efter en vecks frånfall.

Om jag nu skulle,ha haft corona. Vill jag inte ens spekulera om? Vilken inverkan, den skulle ha gjort i min kropp? Tydligen,slår den helt olika på olika personer. Vissa, mer eller mindre? Helt klart, en oberäknat åkomma? Problematiken, blir efter 2 negativa covid 19 tester. Att jag fortfarande, inte har haft åkomman? Den liksom, bara väntar på rätta läget? För att sätta sina sjuka klor i min kropp. Min tid,är inte kommen?

Annars,är dom olika lägena under kontroll. Även vädrets makter, verkar ha funnits sitt lugn? Eller så är det bara, lugnet före stormen? Ett typiskt, för höst väder med hög och klar luft. Lite svag bris, gör att höstkänslan förstärks ytterligare. Denna, ljuvliga förmiddags fredag. Skall helt gå, i dom ledlösas fotspår. Det vill säga, i mina 45:or. Även kallad, pråmar av min eminenta hustru.




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: Ett ögonblick i verkligheten?

"Haft en liten oansenlig dust med min tonårsdotter till slut gav jag upp, det gäller att kunna ta att man är helt pantad totalt idiotfö...