Koncist: Som kroniska kriminella flugsvampar.

Ibland undrar man om världen ändå inte är galen faktiskt spritt språngande. Våldet ökar markant dom småkriminella breder ut sig som kroniska flugsvampar som tenderar att ta över världen så jävla ruttet. Allt eskalerar till tidsinställda bomber till sist blir man så infernaliskt avtrubbad att man till slut inbillar sig att allt är normalt vilket det såklart inte är.

Det kan tyckas att vi lever i en skruvad tredimensionell vrångvärld där alla så kallade normala funktioner börjar krackelera uti kanterna. En trolig början på någonting annat vi inte knappast hade förväntat oss? Scenen är som hämtad ur rödluvan där vi människor gestaltar rödluvan, som högst ovetande går rakt i käftarna på den stora stygga vargen som kännetecknas som våra makthavarna ur detta kan knappast komma något gott.

Idag vet jag dock att världen trots allt är spritt språngande galen det har jag vetat en längre tid. Men jag har inte berättat det för någon inte ens för min spegelbild. Den glappar inte käft i första taget den är liksom mig ytterst försiktig att yppa nåt som kan ställa till mer skada än nytta. Kort sagt vi är patriotiska bundsförvanter iur och skur.