Ligger här, i min sjuka ensamhet. Genomförkyld ggr 2.Med alla tänkbara coronasymtomer. Efter att ha ringt till chefen. Så bokade jag även, en tid för covid 19 provtagning. Första bästa tiden, fanns inte förrns onsdag förmiddag? Men det, spelar ingen roll. Tänkte inte jobba ändå ,i mitt sjuka tillstånd. man bäddar, får man ligga sägs det? Det gäller absolut inte mig. Det ända som jag har bäddat, är min säng. Som jag tänker parkera mig i, fram tills onsdag förmiddag.
Utanför mitt regniga fönster. Är det ett jävla hundväder, rent ut sagt. Så himla typiskt höstväder, Vad annat kan man vänta sig, i dessa kala tider. Där allt det gröna sköna, förvandlas till färgsprakande lövorgasmer. Vilket kan vara trevligt. Efter 60 bast, är man van vid. Att det brukar se ut, på det här viset. Apropå min jycke, som lystrar till namnet Dino.Så måste jag, rasta honom med jämna mellanrum. Den biten, kommer jag inte ifrån. Hur jag än beter mig. Promenaderna som blir, minimeras eller halveras i takt med min ork. Men rastad, blir han i vilket som.
Övriga familjen, är iväg på jobb respektive skola. Det surriga förspelet har abrupt tystnad. Precis, som när en ballong exploderar. Vad blir kvar efteråt? Mer än tystnaden? Det här med tystnaden, tycker jag är underbar. Det finns inget, underbarare ljud än tystnaden. I dessa dagar, är tystnaden en bristvara. Som överröstas av, alla tänkbara tekniska prylar. Som låter mest hela tiden.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar