Koncist: Fröberg en sprattlande forntidsman med bananstockar.

På tal om att ligga för ankare så kände jag en sjöman en gång i forntiden. En synnerligen berest man som bar bananstockar i främmande land som landkrabba hade denna säregna man ingen vidare lycka. Rent social satt han fast på ett evigt grund utan att kunna ta sig loss för egen maskin. 

Denna sjöman låt oss kalla han för Fröberg var en underlig man man visste vem han var men egentligen visste man inte ett skit om personen mer än att han levde ett liv som knappast han var värd. Som en sprattlande döende fisk på torra land men till slut dränktes han av alkoholen denna oberäkniga dryck som har sänkt så många skepp och människor.

Kallar mig förövrigt för en killer bloggare en sådan som använder min skrift som ett fredlig vapen som gärna som vill börja med att förändra min direkta närhet. Man får ta ett steg i taget Rom byggdes knappast på en dag. Siktar man för högt blir fallit tyngre så är det bara känner att jag är en kreativ enhet av min personlighet med ordliknande superkrafter.En sådan herre som hellre vill glädja än att framkalla sorg. Ingen komplex persongestalt men en väldans jordnära sådan vilket räcker långt.

I dagens samhälle kan man inte heller vara riktigt säker. Minns en snubbe som blev av med sin cykel på förmiddagen på eftermiddagen såg han den på en medial säljsida det var hans cykel efter mycket om och men bestämde dom träff och dom konfronterades. Det hela slutade med att polisen haffade en yngre gangster snubben fick tillbaka sin cykel. Snubben blev glad medans fifflaren åkte dit för häleri eftersom det inte gick att styrka. Att just han hade snott hojen en riktig solskenshistoria med andra ord sådana behövs också ibland.