En stund där drömmen slog in?

Idag har jag upplevt min andra julafton det kanske inte är många förunnat? Min underbara son drog nämligen runt mig i rullstolen i nästan 1 timma, en helt gudomlig prestation av honom. Bara att få komma ut i den friska luften är dagens räddning och givetvis den stora höjdpunkten. Eftersom jag själv jobbar i ett sånt yrke där jag själv ledsagar äldre rullstolsbundna till olika inrättningar, så vet jag hur viktigt det är att komma ut en stund. Känner mig verkligen priviligierad eftersom jag också vet att många inte kommer utanför dörren över huvudtaget, det kan naturligtvis bero på många orsaker. 

Själv kommer jag så småningom ur min rullstol och kan inom ett tag återgå till mitt vanliga liv, men jag kan sätta mig i problematiken att man befinner sig i en beroendeställning hur ogärna man än vill att det skall vara så. Snart skall min saliga hustru börja fräsa på dom stora räkorna i dill olja och vitlök, en del har vi som förrätt tillsammans med diverse småostar vitt vin småbaguetter https://www.escapat.com/baguetten. Resten av dom frästa räkorna tillsammans med riset skall vi avnjuta i en av shl hockeyns periodpauser. Just fredagar och lördagar tillåter vi att unna oss lite lyxigt överflöd inom ramen av vad budgeten tillåter såklart.

Just idag känns gårdagen gammal?

Om en stund kommer min son för ett par interna uppdrag han har verkligen fått arbetstoppar, dels ska han plocka ned vår utegran som har spelat ut sin roll dels ska ha köra runt med mig i rullstolen förhoppningsvis i någon timma frugan tyckte att jag behövde komma ut lite? Kanske har det med psyket att göra, har som sagt endast varit ute runt 25 minuter på 5 veckor? Frugan och tonårsdottern skall snart iväg och köpa stora räkor på stan som ingår i frugans delikata räkrätt med fryst dill till det skall det serveras ris. Även slänga ihop kladdkakemuffin https://www.ica.se/recept/kladdmuffins-551761/ med vispgrädde. Denna lördag skall jag bara njuta som jag förvisso gör varje lördag, men just idag skall jag både äta och dricka gott titta på shl hockey och såklart Sveriges andra WM match i handboll mot blåbärsnationen Kap Verde. 

Helt klart positiva arbetstoppar för en tillfälligt rullstolsåkande man. Det gäller att passa på och gå ut idag det taskiga vädret har tillfälligt uppehåll, för imorgon skall det tydligen bli ett riktigt skitväder enligt hörsägen, det myckna regnade har skapat svåra översvämningar runt om i landet och meteorologerna rödflaggar stora delar av vårt land. Naturligtvis ingår allt det här i spåren av klimatförändringarna, det extrema blir värre för varje år som går mer och mer oskyldiga offer får sätta livet till. Moder natur ger igen efter flera seklers brutala våldförande.

Det gäller att passa på när bättre hälften är borta?

Den inledande regniga morgon följs av att det tenderar till att spricka upp emellan det gråa överjävliga och det andra trista, fast det är fredagen den 13:onde idag så kan man komma om man har tur helskinnad ur denna skrockfulla dag? Gör vi det så gör vi det annars så gör vi det inte så enkelt är det? Idag har jag faktiskt duschat https://stadshem.se/byggnadsvard/badrum/ själv för första gången sedan olyckan ett stycke bravurnummer och ett konststycke utöver det vanliga. Men det gick bra trots dagen som är. Tänkte passa på medans frugan var på frakturmottagen för återbesök, egentligen så fick jag inte det men jag trotsade hennes order totalt. 

Hahaha, hade jag nu ramlat i duschen och förvärrat min skada hade jag säkert fått höra det återstoden av mitt ringa liv, så jag tog en rövare om jag så säger. Naturligtvis så rullar dagarna stilla förbi mig ibland synnerligen obemärkt men sen ploppar det plötsligt fram en våg av flödande kreativitet, då gäller det att smida med järnet är varmt annars kan man förlora känslan. Idag har mina tjejer bestämt sig för att äta sushi själv gillar jag inte sushi så jag får ta en calzone, vad gör man inte i dom bästa av världar?

Utanför mitt fönster finns en annan verklighet?

Det där jävligt onödiga regnet som jag pratade om igår fortsätter att strila ohindrat ned i ojämna portioner, typ som många bäckar små bildar en stor jävulusisk å. Tänkte i inlevelsens skira sekund att frugan skulle köra runt mig som ett skadat utställningsexemplar i min rullstol idag men så blir det inte, delvis på grund av att frugan måste vila sin frakturskadade handled för sitt återbesök på frakturmottagningen i morgon. Ett nytt preliminärt datum för min utgång blir troligtvis tidigast lördag eller söndag? Men jag gråter inte för det för jag fick faktiskt komma ut grymma 20 minuter för några dagar sedan det lever jag på fortfarande. Istället denna dag så får jag koncentrera mig till fullo på både skidskytte shl hockey och Sveriges start mot Brasilien i handbolls-WM http://www17.goteborg.se/ubf/polhem/webb/elevarbeten/webbdesign/2012/wd004/Historia.html, sådana begivenheter gläder såklart en sportnörd å det väldigaste. 

Som sagt man är fortfarande sjukt begränsad i sin framkomlighet i ytterligare många många veckor framöver, så man kan i stort sätt inte göra ett dyft mer än att låta knät naturligt läka ihop take it or leave it. Världen utanför mitt fönster är fortfarande oroligt som att sitta på en tickande bomb som man inte har en susning om när eller om den briserar, inte heller vet man något om vädrets nyckfullheter i dag regn i morgon sol en annan dag faller kanske himlen ned som grynig äcklig pannkakssmet.

Alla dagar är lika förutom dom olika?

I dagsläget i mitt nuvarande tillstånd känns alla dagar förvånadsvärt lika till och med vädret vägrar att förändra sig nämnvärt. När det gäller matintaget så måste man tänka till eftersom man rör sig i stort sätt noll procent, förutom den odramatiska resan mellan sängen soffan köksbordet och muggen. Just nu är det inte läge för någon dramatik över huvudtaget, den enda dramatiken i sammanhanget är när jag ibland skall transportera ett full glas vatten i rullstolen till min skadade hustru. Känslan är som att gå på lina mellan två skyskrapor i en tropisk överjävlig storm https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/tropiska-cykloner, och hoppas på att man överlever strapatsen? 

Min arbetstopp idag har varit av ringa karaktär det har i princip varit att jag klippte mina hemska tånaglar i dörrspringan en synnerligen stor händelse. Mitt stora problem i dagsläget är att jag har svårt att koppla av fullt ut lider av rastlöshet, nu har jag verkligen chansen till förverkliga och uppgradera mina skrivinsatser på olika mediala plattformar vilket jag inte har haft tid till förut när jag jobbade häcken av mig på den fronten är det bara positivt. Igår rullstolspromenerade jag efter mörkrets inbrott runt 16 på eftermiddagen, nästa sånt livgivande pass blir troligtvis efter helgen var sak har sin tid skynda långsamt som doktorn säger.

Som att bada i ett fysiskt och psykiskt tomrum?

Det regnar det regnar det regnar tusenfalt åter störtar dropparna ned över den nästintill snöfria gatan dessutom blåser det sjujävlar också för att bättra på den redan ingrodda domedags känslan. Ingenting är sig likt längre angående väderförhållandena det som var normalt förr är definitivt inte det längre, allt det där är uppochned eller vad man nu skall kalla det för? Normvärdena ändras år för år det negativa blir till sist den rådande verklighet som gäller, hela världens miljöbalans https://www.imsweden.org/vad-vi-gor/hur-vi-arbetar/de-globala-malen/?gclid=Cj0KCQiAtvSdBhD0ARIsAPf8oNm9tLcbdmWPh8TOVTcsgJ3TP0CAU9pituepMjNuNj0lCiELRWWL1loaAk6LEALw_wcB är satt ur spel och mänskligheten sitter där i godan ro och ingenting kan göra åt den saken? Det är som det är med det hela, själv har jag för längesedan både ätit frukost kamma den vildvuxna frillan gjort mitt uppstyrda träningsprogram suttit uppe en stund i rullstolen nu är jag liksom tillbaka i mitt horisontella läge för att fortsätta spåna om saker och ting det som är relevant eller inte frågorna hopar sig i etern?

Utanför är det fortfarande mörkt som i ett kompakt bleckrum regnet tänker visst fortsätta hålla på större delen av dagen plusgraderna ökar dramatiskt snömängden den minskar i sitt omfång, i dagsläget känns bara den här vintern som ett enda stort jävla mörker både fysiskt och psykiskt. Det enda som eventuellt kan få mig att le en smula idag är om en förvirrad vårfågel av okänd sort av någon outgrundlig anledning skulle råka av misstag sätta sig på mitt fönsterbleck och picka på fönstret av ren pur upphetsning? Vilket troligtvis aldrig skulle ske i detta århundrande men hoppet är som bekant det sista som överger en?

Känslan att få komma ut är obetalbar?

Frugan har precis varit ute och vallat runt mig i rullstolen med benet i högläge, för första gången på nästan 1 månad så har jag varit ute hela modiga 20 minuter i ett sträck man får vara glad för det lilla. Frugan är ju själv skadad i sin högra handled så hon fick ju i praktiken skjutsa runt mig med vänsternäven, i morgon skall min bestämda tonårsdotter vara med på rundan runt kvarteret. Sedan kanske jag går ut typ varann dag i fortsättningen bara för att få komma ut en sväng i friska luften. 

Det enda som jag ser fram emot nu är mitt återbesök på fysioterapeuten https://www.jointacademy.com/se/sv/fakta/behandling/fysioterapeut-sjukgymnast/ för att eventuellt skruva ned min benställning någon grad ett snäpp, många små framstegsbäckar blir en stor å i slutändan. Herregud man häpnar över den bittra kampen mellan det engelska kungahuset och den där Harry, en sak är säker jag är jävligt glad över att jag inte är någon kunglighet eller nån blåblodig överhuvudtaget det räcker gott och väl med problematiken i mitt egna liv bara det är värt ett par smaskiga kapitel.