11 januari 2023

Som att bada i ett fysiskt och psykiskt tomrum?

Det regnar det regnar det regnar tusenfalt åter störtar dropparna ned över den nästintill snöfria gatan dessutom blåser det sjujävlar också för att bättra på den redan ingrodda domedags känslan. Ingenting är sig likt längre angående väderförhållandena det som var normalt förr är definitivt inte det längre, allt det där är uppochned eller vad man nu skall kalla det för? Normvärdena ändras år för år det negativa blir till sist den rådande verklighet som gäller, hela världens miljöbalans https://www.imsweden.org/vad-vi-gor/hur-vi-arbetar/de-globala-malen/?gclid=Cj0KCQiAtvSdBhD0ARIsAPf8oNm9tLcbdmWPh8TOVTcsgJ3TP0CAU9pituepMjNuNj0lCiELRWWL1loaAk6LEALw_wcB är satt ur spel och mänskligheten sitter där i godan ro och ingenting kan göra åt den saken? Det är som det är med det hela, själv har jag för längesedan både ätit frukost kamma den vildvuxna frillan gjort mitt uppstyrda träningsprogram suttit uppe en stund i rullstolen nu är jag liksom tillbaka i mitt horisontella läge för att fortsätta spåna om saker och ting det som är relevant eller inte frågorna hopar sig i etern?

Utanför är det fortfarande mörkt som i ett kompakt bleckrum regnet tänker visst fortsätta hålla på större delen av dagen plusgraderna ökar dramatiskt snömängden den minskar i sitt omfång, i dagsläget känns bara den här vintern som ett enda stort jävla mörker både fysiskt och psykiskt. Det enda som eventuellt kan få mig att le en smula idag är om en förvirrad vårfågel av okänd sort av någon outgrundlig anledning skulle råka av misstag sätta sig på mitt fönsterbleck och picka på fönstret av ren pur upphetsning? Vilket troligtvis aldrig skulle ske i detta århundrande men hoppet är som bekant det sista som överger en?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nu för tiden står träden fortfarande gröna?

Även en trotsig tonåring får krypa till korset med viss tvekan efter att ha varit ute större delen av dagen med skolans friluftsdag med skri...