Lika mycket krig som fred?

Tonårsdottern tror att hon ska ha på sig tunna kläder idag på friluftsdagen, när det är minusgrader ute med skridskoåkning alternativ promenader och uteaktiviteter. Välsminkad proper som en primadonna det är bara högklackarna som saknas, dom andra klasskompisarna har säkert överdragskläder helly hansen och hela baletten på sig? Tonårsrevolten är nu ett faktum. Idag är vädret relativt hanterbart men det blir säkert mer minusgrader dom andra dagarna, så länge som det inte kommer snö är jag mer än supernöjd. Om ett par dagar skall jag för tredje gången besöka min fysioterapeut för att skruva ned min knäortos ytterligare, i slutet på nästa månad skall jag till min ortopedläkare för ett utlåtande om framtiden? Det där med att vara inne i värsta tonårsperioden https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/barn-och-familj/tonaring är dock ingen lätt match dels mot sig själv och omgivningen, dels mot föräldrarna som i deras ögon är totalt korkade dom fattar i stort sätt ingenting? 

En jobbig frihetskamp inleds och som förälder går man bara in i krig som man anser sig vinna, resten av krigen plockar man fram sin diplomatiska talang för att på så sätt säkerställa husfriden. Såklart är det mycket som händer i en tonårskropp många känslor och lika många intryck som måste bearbetas och tas in, en del fixar det medan andra får det tuffare men det är en del av livets gång. Kom ihåg själv när man var i den åldern då var man skitjobbig enligt hörsägen, jag var en sådan som trodde sig kunna allt visste allt? Allt det där ingår i en mognadsprocess som ingen slipper undan, än idag på ålderns höst anser min hustru att jag är som ett trotsigt barn som blir sur så fort som jag inte får som jag vill?