17 januari 2023

Precis som i en surrealistisk tavla?

Regnet fortsätter komma att dominera min ofrivilliga fyrkantiga vardag och värre skall det bli enligt meteorologerna som varnar både för sjukt mycket snö som på sikt övergår i hällregn som kan frysa till isbanor. Det här vädret som det är nu borde inte få kallas för väder? Har vi nu riktigt jäkla otur vilket vi såklart oftast har så kommer årstiden vinter endast att bli en deprimerad intervall i framtiden, antingen eller liksom? Som sagt har man inget annat att prata om kan man alltid diskutera väder det funkar alltid, efter ett tag kan man helt sonika halka in på flera andra lösa trådar som till slut gör att man binder ihop säcken i just helt andra sammanhang. Sådana samtal är precis som ledande vatten som kan ta dom mest osannolika vägar man börjar med regn och slutar med ny bekantskap. 

Det enda jag hör utanför mitt fönster för tillfälligt förutom regnets okuvade taktfasta droppar är dessa ihärdiga sopbilar som verkar köra skytteltrafik i min närhet, dessa ekipage låter precis som ilskna bålgetingar som just har blivit blåsta på konfekten? Om man nu skall nämna något om själva livet så kan det vara som en omålad jungfruaktig tavla där konstnären fyller i färg beroende på dagsformer sinnesstämningar när och frånvaro i social miljö, just i mitt personliga fall skulle konstnären bli tvungen att måla en bisarr surrealistisk https://www.konstsamlare.se/surrealismens-grundare tavla med inslag av både humor tragedi smärta längtan hopp och förtvivlan ett par stänk av både hjälplöshet självömkan och givetvis en majoritet av kärleken i alla dess former. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: När drömmarna lyfter?

"Alla har vi väl våra drömmar stora som små, kanske är det så att någon procent av alla samlade drömmar har gått i uppfyllelse? Oftast ...