Saker och ting kan bara bli bättre?

Tittar ut från mitt sovrumsfönster igen detta fönster har blivit min viktigaste utsikts källa till den andra verkligheten utanför, periodvis ser jag dasslocksstora snöflingor ringla sig sakta ned ibland slutar det tvärt för att övergå till mera finlemmade flingor. Temperaturen håller sig runt nollstrecket den hala vägbanan fortsätter att vara halkig med ett supertunt snötäcke som täcker det förrädiska underlaget. Det hela verkar vara gjort för att bryta både det ena och det andra, som tur är kan jag varken gå eller göra nåt annat. Det enda som jag kan göra i skrivandes stund är att vänta ut saker och ting, för det krävs ett enormt tålamod och ett stabilt psyke för närvarande önskar jag att mitt tålamod var starkare och mitt psyke mera balanserad. 

Fram tills nu har jag klarat av 2 lättare träningspass https://www.jointacademy.com/se/sv/fakta/behandling/rehabiliterande-traning-for-kna/ som är skräddasytt för min typ av skada det funkar bra och musklerna svarar som dom ska. I min delvis liggande position får man ändå försöka vara kreativ ha ett öppet sinnelag och göra det bästa av den rådande situationen som sagt inga som helst problem så här långt. Samtidigt förstår jag att jag endast har kommit ett litet steg på vägen, som att springa den första biten av ett maratonlopp där man har resten kvar. Tittar ut som hastigast och konstaterar att dom dasslocksstora förökar sig som virila kaniner, dom blir fler och fler till slut täcker dom min fina gröna gräsmatta.

Livet är som olika smaker i en tablettask?

Under parollen att man inte är bättre än man gör sig lever jag vidare med mitt liv för närvarande men allt där där är såklart inte huggit i sten, ibland kan även jag överraska vilket är helt otänkbart enligt min uppnosiga tonårsdotter som oftast tycker att min humor är som innehållet i en tom nötpåse. Eftersom jag älskar svart ironisk humor med en lätt bisarr underton så blir allt det efter, min övriga familj kanske inte är dragen åt samma håll som jag är men det får stå för dom. Min syn på humor är knappast Jönssonligan Göta kanal eller ens Edvard Persson filmerna, utan mer åt den ikoniska supergruppen Monty Pythons håll beundrar Jim Carrey och Jeff Daniels tragikomiska karaktärer i dum dummare filmerna även Rowan Atkinson har en viss omtyckt charm som jag gillar. Har även oerhört svårt att se tjusningen i en vanlig ordinär landskapstavla, så fort tavlan blir icke ordinär med surrealistiska inslag med många färgkombinationer då blir det hela plötsligt intressant. 

Har alltid så länge som jag kan minnas gillat sådan konst sådana filmer, har även en viss förkärlek till noir filmer från 40-50 talet https://www.filmhistoria.se/film-noir.html. Ordet noir är franska för svartvitt som myntades 1946 av den franska kritiken Nino Frank. Den klassiska jantelagen du skall inte tro att du är nåt stämmer inte alls in på mig, därför att jag tror att jag är någon som fyller nån jävla sorts funktion i det sociala ekorrhjulet må det än vara? Hur det än är så kan man omöjligt ha samma smak och tycke i en och samma familj därför att vi är utsprungna ur olika smaker stilar och tycken det är sånt som gör familjerelationer ständigt levande. 

Precis som i en surrealistisk tavla?

Regnet fortsätter komma att dominera min ofrivilliga fyrkantiga vardag och värre skall det bli enligt meteorologerna som varnar både för sjukt mycket snö som på sikt övergår i hällregn som kan frysa till isbanor. Det här vädret som det är nu borde inte få kallas för väder? Har vi nu riktigt jäkla otur vilket vi såklart oftast har så kommer årstiden vinter endast att bli en deprimerad intervall i framtiden, antingen eller liksom? Som sagt har man inget annat att prata om kan man alltid diskutera väder det funkar alltid, efter ett tag kan man helt sonika halka in på flera andra lösa trådar som till slut gör att man binder ihop säcken i just helt andra sammanhang. Sådana samtal är precis som ledande vatten som kan ta dom mest osannolika vägar man börjar med regn och slutar med ny bekantskap. 

Det enda jag hör utanför mitt fönster för tillfälligt förutom regnets okuvade taktfasta droppar är dessa ihärdiga sopbilar som verkar köra skytteltrafik i min närhet, dessa ekipage låter precis som ilskna bålgetingar som just har blivit blåsta på konfekten? Om man nu skall nämna något om själva livet så kan det vara som en omålad jungfruaktig tavla där konstnären fyller i färg beroende på dagsformer sinnesstämningar när och frånvaro i social miljö, just i mitt personliga fall skulle konstnären bli tvungen att måla en bisarr surrealistisk https://www.konstsamlare.se/surrealismens-grundare tavla med inslag av både humor tragedi smärta längtan hopp och förtvivlan ett par stänk av både hjälplöshet självömkan och givetvis en majoritet av kärleken i alla dess former. 

Till sist kanske man når mållinjen?

Årets idrottsgala totaldominerades av den egensinnade stjärnskrinnaren Nils van der Poel som tog hem storslam och mer hyllade sin Örebrotränare än hans egna insats, dom verkliga vinnarna är dom som ser till att andra förverkligar sina drömmar så är det. Resultatet av deras uppoffringar visar sig till slut i prislistorna, naturligtvis når inte alla dit hän alla har inte den där medfödda talangen som är skillnaden. Många är som oslipade diamanter som behöver mycket kärlek och såklart en hel del hård träning. Sveriges handbollsherrar https://vetlandahf.nu/handbollens-historia-och-nutid/ totalt massakrerade stackars Uruguay igår med 47-12 till sist blev hela tillställningen enbart löjlig, i mellanrundan ställs Sverige mot mer kvalificerat motstånd då kanske man inte har tid till att lalla runt på planen. 

Kom ihåg min egna första fotbollsmatch i den blåbärsbetonade interna korpserien på 70-talet då vi ställdes mot Nerikes Allehanda, minns att vi vann med 4-1 mot dessa tidningskillar med trycksvärta i blodomloppet som var värsta tänkbara benknäckargäng på den här sidan Kilsbergen. Skillnaden mot Nils van der Poel är och var att jag aldrig någonsin fick nåt Jerringpris någon bragdmedalj eller ens årets sportprestation, det enda jag fick var dom heta hyllningarna från min kvinnliga supporterklubb det kallar jag för kärlek 2.0. Jag beundrar dom tjejer och killar som kan utvecklas från i stort sätt noll till att så småningom blomma ut och dominera sina sporter, för detta krävs en hel stab av olika engagerande människor på olika nivåer med olika roller.

Bäst att lägga till positiviteten?

Naturligtvis ringer min älskvärda chef med jämna mellanrum och hör hur det är med mig, och berättar samtidigt om hur jobbet klarar sig utan mig men även jag bollar tillbaka olika jobbrelaterade frågor. Hur det än är ofrivilligt eller inte så tappar man mitt jobbs interna verklighet men även en sådan verklighet som försiggår utanför ytterdörren. Det är liksom en värld innanför dörren som är min nuvarande verklighet, och en helt annan social verklighet utanför den samma. Då gäller det att vara uppdaterad på alla mediala plattformar, spåna över alla aktuella nyheter och verkligen känna sig delaktig utifrån min utsatta position. Känner mig inte alls bitter på något sätt men är kanske en smula sorgsen över den olyckliga skadan vem skulle inte vara det? 

Alla uppkomma skador är produkten av ett ögonblicks verk ofrivilligt eller ej, i mitt fall skulle jag ha gjort som magkänslan ville men jag gjorde precis tvärtom eller inte är olyckan fram så är den det. Sedan kan man lägga till klyschan om att man hade tur i oturen eller du skulle inte gjort si eller så utan på nåt helt annat sätt, vara på fel plats vid fel tillfälle slumpen ödet eller vad du vill? I stekpannan puttrar frugans fläskkotletter https://matkalender.nu/husmanskost/ sorglöst omkring i lite 4 procentig grädde dom små superba delikatesspotatisarna kokar omsorgsfullt vidare i sitt kärl, även lingonen rörs om lika kärleksfullt som om man smeker ett spädbarns skira kind. Allt det där som utspelar sig i kökets trygga barm är endast en ren och pur kärleksförklaring till det kulinariska hantverket.

I min värld väntas mirakel ske?

Det börjar redan skymma ute klockan är bara strax efter 16 gräsmattorna lyser gröna och inbjudande sköna och temperaturen visar 5 plusgrader, i min värld låter det som att klimatvarningsklockorna ringer och det är ytterst oroväckande. Men för övrigt tror vissa att våren är kommen, allra minst den där förvirrade björnen https://www.de5stora.com/om-rovdjuren/artfakta/brunbjorn/bjornens-biologi/ som rev en förvånad människa i mellansverige för ett tag sedan. Men vad är normalt för en björn nu för tiden, man går i ide före vintern man vaknar upp till vårens första starka solstrålar men det gör man inte längre. Därför att deras naturliga biologiska klocka har satts ur spel rytmen har förskjutits. Även mitt naturliga beteende har rubbats från att vara en aktiv glad sprudlande man till en funktionshindrad halvt deprimerad man som bara är i början av läkeprocessen trots att det var lite över 1 månad sedan jag skadade mig. 

Skit samma det är bara att gilla läget, trots allt har jag det ganska bra i min beskärda fyrkant fast mina benmuskler förtvinas dag för dag men ändå går solen fortfarande alltid upp och fortfarande alltid ned detta faktum får man vara glad över. Man har alltid någonting att se fram emot varje dag, idag var det som vanligt träningsprogrammet sedan frukosten sedan annan verksamhet sedan frugans hemmagjorda broccolisoppa med chili flakes. Sedan annan verksamhet sedan fläskkotletterna sedan andra passet på träningsprogrammet sedan kommer således kvällens avslutning med bland annat Sveriges tredje match mot Uruguay i handbolls-WM.

Oftast kan livet vara ännu värre?

Det här med vädret kan man ju gagga om hur länge som helst, vad och hur man kunde och skall göra på bästa sätt? Hur det än är kan man inte göra ett skit åt rådande förhållanden, man kan bara vara glad över att det inte är ännu värre än vad det redan är för närvarande. Här i Örebro har vi alltid haft en vintermarknad som vi i folkmun kallar för hindersmässan http://www.bergshandteringensvanner.se/historien-om-bergshandteringen-och-hindersmassan/ med anor från 1300 talet i år inträffar evenemanget mellan 25-28 Januari och just vid den här tiden brukar det alltid vara som kallast. 

Själv har jag varit med i min uppväxt då vi har haft bortåt 30 minusgrader, nu för tiden får man vara glad om det blir nollgradigt? Eftersom jag själv har varit på den här marknaden sedan jag låg i barnvagnen så kan jag den här marknaden både innan och utan, men visst känns stånden glesare än förr knallarna på utdöende nu än någonsin förr nu mera är det näthandeln som dödar den levande marknads idén på gott och ont. Tyvärr så kommer jag själv inte upp på hindersmässan i år på grund av mitt trasiga knä men det gråter jag inte för, frugan hennes morsa och tonårsdottern ska traditionsmässigt dra en repa runt stånden där minst 85% av dom är marknadskarameller eller krimskrams, naturligtvis så har beställt både marknadsnougat och saltlakritsremmar.