Bild & Ord: Ett ögonblick i mängden.

Bild 54: Verket "Ett ögonblick i mängden", av bildskaparen G.zero-T.

"Det finns endast ett fåtal personer, som jag tänkte berätta om i ett par avsnitt. Dom flesta av dom är dessvärre döda en del sedan länge, som har påverkat mitt liv till den jag är idag. Dom som har peppat mig bäst utifrån sin förmåga. Dom som har lyssnat på mina ibland smått fantastiska utlägg, om ditten och datten till fantasi och verklighet. Dessa personer där var och en var unik på sitt sätt. Självklart så är att varje människa är unik ingen är den andra lik det utgår vi ifrån. Men dessa personer är på en nivå högre än det rent unika?

Jag börjar med min mormor en trogen hemmafru, till en egocentriskt verkmästare inom asfaltbranschen han var en av många så kallade "asfalt rallare". Familjen fick utan protest flytta med så länge vägen fortsattes byggas. Det blev ett par stopp för mina morföräldrar under resans gång. Denna gudomliga mormor var det snällaste utav dom alla. Hon fogade sig i allt för hennes barns skull under hela min uppväxttid så sa hon inte ett enda ont ord om någon. Det var hon som såg till att jag kunde leva om och med mina fantasier. Hon var en så pass viktig del i mitt egna fortsatta sociala byggande.

En annan viktig person, var såklart min plast farfar. En charmör utöver det vanliga. En som kedjerökte prince utan filter precis som över 50 % av befolkningen också gjorde under denna tid. Denna man hade en rastlös syster som drog iväg till Eldslandet som cowgirl nån gång på 20-talet, vilket var strongt gjort vid den tiden. En kvinnlig pionjär som inte bangade för lite äventyr i okänt land. Men plast farfar han dog en allt för tidig död hans hjärta orkade inte med allt dubbeljobb. Dels som gummiarbetare på dagen, dels som bensinmacksföreståndare På Esso på kvällen. Vi spelade ett sista parti fia med knuff som han älskade, några dagar senare dog han i sviterna efter en hjärtinfarkt".

Fortsättning följer...

Koncist: Att förändra världen har aldrig slutat upphöra!

Idag är det många som vill vara med och förändra världen bättre sent än aldrig! Det är ju bra att den lilla människan kan engagera sig att bidraga med sin röst .Alla heter ju som bekant inte Greta Thunberg man kan inte säga annat än att denna drivna tjej har satt igång en mäktig rörelse som bara kan växa till oanade proportioner sånt imponerar på mig. 

I syvende och sist så ligger bollen hos makthavarna som alltid. Hur dom skall agera dels för att imponera på sina väljare på mig men även på omgivningen någon måste börja sätta ned foten, och markera att det här är inte okej längre att våldföra sig på jorden knappa resurser.

Det tråkiga är att allt handlar om pengar för att uppnå miljömålen kanske man måste modernisera om sitt hus. Sånt kostar såklart en herrans massa pengar vilket, kanske inte alla länder har på kort sikt vissa länders ekonomiska läge är väldigt liknande den som håller på att drunkna men även inte kan simma. Den sprattlar med fötterna tills den inte orkar länge en ganska otäck bild av den råa och kalla verklighet som vi faktiskt lever under alla är inte glada lyckliga människor?

Dagsbagatellen: Det negativa, blev det positiva!

Ringde till jobbet idag. Berättade, för dom om mitt covid 19 resultat? Igår, var jag till sjukan .För att ta ,mitt andra covid 19 test. Under kvällen igår, fick jag således mitt resultat. På jobbet, satt dom i en spänd förväntan. Kunde ana, att dom höll tummarna? När tänker han, släppa resultatet? När jag väl, klämde ur mig resultatet. Att jag var negativ.

Då brast det till, på andra sidan luren. Herregud, så positivt att du var negativ. Hade jag nu varit negativ. Skulle det innebära, en massa jobbrelaterade problem för mina chefer. Trots allt, är jag fortfarande genomförkyld. Så in i bomben, också. Med en klar, bonnförkylnings karaktär. På måndag, väntas jag dock åter vara back in business. Eller varför inte, Fit for fight .Redo att ta tjuren, vid hornen!

Tydligen, så är det många. För tillfälligt, som är höstförkylda över lag. Folk ringer ideligen, till sina arbetsgivare. Antingen är dom, själva sjuka. Eller så vabbar dom. Kanske, skall dom skickas iväg på provtagning. Då försvinner 24 timmar. Eller innehar, andra krämpor än just corona.Allt handlar, faktiskt inte om corona. Vilket man kan tro. Det är just jag, ett lysande exempel på. Men fortfarande, vet jag inte när eller om? Jag blir drabbad. Det kan bli, när man minst anar det .Den känslan, är slående lik rysk roulett? Plötsligt händer det?

The brainless frog: När den långhåriga soldaten, fastnade för en värmländsk mentalsköterska!

Apropå mentalsjukvård, dess patienter och vårdare. Så var jag tillsammans, med en supersnygg vårderska av slutet på 70-talet.En eldig blondin. Jag gjorde lumpen, på ett numera nedlagt regemente i ack du sköna Värmland. Själv, var jag bara en simpel närskydds soldat. En långhårig, och osäker slyngel i gröna kläder. Såg mer ut som grodan boll, än en som försvarade landet. Kanske som, en gräddbakelse från oskuldslandet? Men det skenet, kan bedra. Som ni vet?

Som träffade, en supersnygg mentalvårderska.På ett superhett disco i ack du sköna Värmland. Mitt under, John Travoltas discoera. Ett populärt discohak.Där strandraggarna sadlade om, och blev till flottiga discofreak. Behöver knappast berätta om, vem jag försökte efterlikna på dansgolvet .Kanske lite svårare, med en stor stark i näven. Och en"feströkar"cigg i mungipan.

Men det konceptet, var jag som värsta brudmagneten. En som levde, på toppen av sin begränsade förmåga. Vi var tillsammans, under hela min militärkarriär. Vilket endast, sträckte sig över en period av 9 månader. Det blev, inget barn under den perioden. Vilket var tur för mig. Min osäkerhet, och omognad fortsatte att dominera en tid ytterligare. Problemet, låg i att hon var snudd på. Dubbelt så gammal, som jag var. Men va fan, snacka om att ligga på topp under 9 månader.

Koncist: Om det överlagda och sänkta till det mentala virrvarret!

Tänk så många knepiga människor det finns det otäcka i arian är att dom lever mitt i bland oss. Bland annat den där galna danska u-båtsbyggaren en charmig psykopat vilket dom oftast är som bjöd in den icke ovetande svenska journalisten. Inte trodde hon att hon aldrig mera någonsin skulle komma tillbaks med livet i behåll det var nog bara den där galna dansken som visste om det. Hela grejen verkade vara så jävla noga överlagt som det bara kan bli. Det var inte förrns några få dagar sedan som han erkände det där vansinniga mordet vad fick han att till slut erkänna dådet fick han större friheter?

Även när mentalsjukhusen lades ned flyttade några av dom in i vanliga familjehus dessa arma krakar skulle plötsligt klara sig helt själva efter kanske ett helt liv inspärrade på mentalsjukhus. Ingen lätt grej för en sådan som varken har jobbat betalt räkning städat handlar eller kanske ens tvättat sig själva. I regel var dessa splittrade människokroppar omyndigförklarade vilket inte gjorde saker och ting enklare.

Det tragiska i det hela är att många fortfarande inte får någon hjälp med sina psykiska åkommor. En del slussas vidare mellan olika instanser som hjälplösa bollar som sällan har någon trygg mottagare. En del får hjälp kanske på grund av att dom till slut får någon sorts diagnos och kan behandlas efter den då först har man något att gå på. Känner en hel del som totalt har tappat tron på myndigheterna deras spontana version av dom är entydiga. Dom är som blindtarmen i din kropp den finns där men fyller ingen funktion klipper man bort den så saknar ingen den?

Koncist: Bland rabarber äpplen och psykotiska tanter!

Herregud så många konstiga snubbar man kom kontakt med under min tonårsperiod på 70-talet. Minns speciellt en argsint tant som bodde i närheten av vår skola den tanten var inte att leka med. Det gjorde hon med oss oavsett om vi ville det eller inte hon hade titulerat sig själv som områdets skräcktant en titel som hon behöll så länge jag kan minnas.

Även i närheten av det vi bodde på den tiden ett så kallat framtidsområde låg ett riksbekant mentalsjukhus där dom intagna stod och skrek klängandes som vildar i staketen när vi cyklade hem från plugget. Våra oskyldiga bus bestod i att klättra över dom höga staken och palla både äpplen och rabarber då ganska oskyldigt även mätt med den tidens mått.

Denna här argsinta tanten som förövrigt hette Ebba var en bastant tant med klara psykiska besvär. Men hon bodde kvar i egen lägenhet varför vet jag inte? Ingen hemvårdare vågade åka dit hon borrade dessutom upp ett hål på sin ytterdörr. med en drillborr hon ville ha ett tittöga punkt slut den kvinnan tog oftast lagen i sina egna händer alla runt omkring den människan var livrädda.

När damen i fråga, skulle åka buss satt hon längst bak. Alla andra klev av. Oftast, fick hon åka buss själv upp till stan? Vilket var ganska förspänt på den tiden. En riktig donna, var hon allt. Hon rappade till oss, med käppen .När vi cyklade, för nära henne. Den argsinta ,och smått psykotiska människan .Var en adrenalinkick ,i min ungdomstid. Idag ,kan jag tycka att mentalvården svek. Lät tanten ,gå mot sitt bittra öde. Utan vare sig, vård eller omsorg.

Bild & Ord: Solrosor och tvåsamheten.

Bild 52: Verket "Solrosor och tvåsamheten", av bildskaparen G.zero-T.

Alla är vi barn, av sin tid. Lyssnar på proggklassikern Barn av vår tid, med Nationalteatern. En igenkännande låt, från min egen omtumlande period på 70-talet.Där det mesta ,handlade om sex bärs och rock´n´roll. I det här fallet, rörde jag mig förtjust. I mellan stilarna, progg punk hårdrock och pop. Någonstans där emellan. Hade jag även, en allvarlig släng av både synt disco reggae och ska.

En period, då man verkligen var barn av sin tid. Då perioden, mest bestod av flumgubbar, damer med hatt, och långhåriga snusande hårdrockare. Som drack mellanöl, var allmänt tuffa och pinkade på skolans gympasal. Vilket var standard. Det var den tidens ,polisongprydda huliganer. Knappast några svärmorsdrömmar? Vilket säkert inte, var dom hårda pinkande pojkarnas mål. Minns skolans gympalärare, som blev så förbannad. Att han bröt foten, när han jagade. En av dessa tidens, snusande oborstade huliganer.

Idag, blickar man tillbaka. Till sin egen storhetsperiod .Den var inte stor, men ändock en period. Då var allt ,bara guld och gröna skogar. Ingenting av värde, fick bekymra oss. Man kan lugnt säga, att vi ständigt var i nuet. Det var nu som  gällde. Ingenting annat. Morgondagen, fick bli som den ville. Dåtiden, betydde lika lite för oss. Som ett glas vattenskadad skummjölk, på skollunchen.