Koncist: Bland förnedringsteve och amerikanska lyxfruars all in fiskpinne.

Tycker frugan är smått pervers kanske inte alltid! Men just nu tittar hon förnöjt på bästa tänkbara förnedringsteve på teven visar ett gäng smått hysteriska övermålade amerikanska lyxfruar upp sina allra bästa mindre vetande sidor det är väl sådant som kallas för "bra television"? Dessa fruars samlade moral kan lätt rymmas i en pytteliten tändsticksask medans deras samlade ekonomi säkert kan fylla en större pool utan problem. Eller så skor dom sig på sina mäns förmögenheter Varning för obefintlig eller IQ fiskpinne nivå inga mellanting utan antingen eller?

Man frågar sig vad är egentligen "bra television" är det helgmålsringningen eller kanske ekonomi nyheterna? Eller varför inte ett gammalt slitet avsnitt av Colombo? Tja egentligen så avgör man ju själv vad man anser är "bra television" det kan ju ingen annan gör åt dig inte ens programmakarna klarar av det? Dom kan ju bara leverera det dom tror att vi mot förmodan skulle tycka om?

Klart frugan tycker att jag också är smått pervers lite trevligt är det allt. När jag dreglande följer en spännande shl match eller kollar på nån hårdkokt deckar rulle eller varför inte då går jag igång på alla dom perversa dreglar parametrarna. Då jävlar är jag med i matchen konstaterar torrt som fnöske att det är helt okej att vara pervers när det är förnedringsteve länge leve den visionen!

Dagsbagatellen: Om trädets känslor, och frekventa hemmajobb!

Frugan jobbar hemifrån idag. Troligtvis, hela veckan ut! Vilket det, säkert också blir. När det är frukost, då är det frukost. Oavsett vart man jobbar. Eftersom, hon är en kontors människa. Så följer hon, dom fasta klockslagen. Fördelen, är att man kan lägga upp sitt jobbs hemmadag. Som man vill, bara man gör det man ska .Disciplin, är ingen nackdel att ha för hemmajobbarna. Snarare då, en tillgång. A och O, kan man säga.

Själv, finns det inte på kartan att jobba hemifrån. No way. Men har den fördelaktiga förmånen, att när jag lämnar jobbet. Efter fullbordad arbetsdag. Då är det ingen som saknar mig, förutom då mina verktyg. En hammares träskaft, har också känslor? Vilket inte man kan tro? Trä, vet man ju är ett levande material. Oavsett, vad som sägs?

Tänkte på, när jag var ute och rastade jycken Dino. Att jag är grymt imponerad, av hans känsliga luktsinne. Som är milsvitt, långt mycket bättre än människans. Tänker förverkliga mina planer, på att lära upp jycken Dino. Att lära honom, nosa och spåra upp alla dessa möjliga olika matsvampar. En fullpoängare, om det lyckas? Motsatsen, blir ett surt nederlag.

Dagsbagatellen: Det som vi inte vet om, det lider vi inte av?

När jag vaknade upp i natt. Vid halv 3 blecket. Så kändes det som, när dom vaknade upp ur sin kapsel i första Alien filmen? En smått overklig upplevelse. Totalt ovetande, om och hur dagen kommer att gestalta sig? I filmen, vet vi invigda hur det går. Men själv har jag, inte den blekaste susningen. Om dagens oskuldsfulla innehåll?

Det enda som jag vet nu. Är att jag, fortfarande är sjuk. Troligtvis, orkar jag hjälpa till med frukosten. Eventuellt också, raka mig. Duscha, byta sängkläder, plocka fram dotterns cykel ur förrådet. Även morgonpinka jycken, plocka i och ur diskmaskinen. Kanske även tvätta sängkläderna. Men sedan, hoppas jag på? Att jag får, fortsätta kurera mig.

Idag, jobbar hustrun hemifrån. På grund av sina symtom. Hon får inte, covid 19 testas förrns torsdag. Tydligen, så är det ganska tufft att få tider. I morgon onsdag, då är det min tur. Känslan, är som att gå till domstolen. Och få sin dom. Negativt eller positivt? Vara eller icke vara, det är frågan? Under onsdagen, eller senast torsdag. Då vet jag svaret?

Koncist: Det kan bli värsta scenariot?

Vaknar upp pigg som en nötskrika kan inte alls sova framför allt inte somna om egentligen så är det helt sjukt? Jag är ju faktiskt sjuk på riktigt då skall man väl sova? Ibland så kan jag få sådana här ryck med plötslig vakenhet det händer inte allt för ofta när det väl händer då är det skitjobbigt. Naturligtvis så tror jag att min sjukdoms status påverkar den är nog en bidragande orsak till varför det är som det är åtminstone så inbillar jag mig det?

Vad gör man när man vaknar halv 3 på natten tja man kanske inte börjar spelar trummor eller så eller så sätter man på "poplådan" med avdelning råpunk det känns inte läge för det? Inte heller så kan man börja servera frukost redan herregud till och med jycken sover .Just för tillfälligt känner jag mig som planetens klart ensammaste person hoppas bara att den kusliga känslan blir kortvarig?

Tänk om ingen på hela planeten vaknar upp som hämtad från en lågbudgeterad undergångsrulle i B-films klassen den känslan vill jag helst slippa gud bevare mig väl. Det enda som låter förutom jyckens lågt skällande mardrömmar är mitt tickande hjärta så länge den slår normalt kan jag andas ut det läget kan dock helt förändras, när resten av familjen får för sig att vakna upp.

Koncist: Om farliga snubbars gemensamhet.

Världens 2 klart farligaste snubbar Putin och Lukasjenko, träffades hjärtligt på ett toppmöte bästa polare liksom lika barn leker allra bäst. Där dom diskuterar gemensamhet i bland annat vapenstyrkor bara det tycker jag låter skrämmande inte helt okej alltså. Dessa två gentlemän kan tillsammans helt rubba hela världsbalansen till deras fördel vilket inte vi fria människor alls gillar.

Sen har vi den där Trump som via Twitter också helt fullt ut kan rubba världsbalansen till hans fördel en synnerligen oberäknelig herre vilket även det är sjukt skrämmande i sig själv. Har aldrig någonsin varit med om en president som är så himla kåt på Twitter. Har vi tur kanske han bara blir den enda i sitt slag klart vi får inte hoppas för mycket. Dom där amerikanarna kan göra precis hur dom vill han kanske till och med vinner det kanske gillas i vissa kretsar?

Våran Löfven håller sig på sin kant hoppas på att dom ramlar en efter en? Någon gång så måste deras storhetsperiod vara över ingen kan leva för evigt bara deras sätt att styra sina länder. Den dagen Sverige blir en diktatur hoppas jag såklart på att jag aldrig behöver uppleva men man vet aldrig sånt där?

Koncist: I ett läge där sängen regerar!

Just nu består mitt liv av en massa frågetecken anledningen är att på onsdag skall jag testa mig för covid 19 den andre testen i ordningen. Min salige fru skall testa sig på torsdag den första i ordningen. Eftersom jag jobbar inom det vårdrelaterade så måste jag testas oavsett om jag vill eller ej en ganska logisk och självklar sak.

Naturligtvis undrar man vad som händer om man nu är positiv? På vilket sätt kommer skiten att påverka just min kropp i dagsläget är det naturligtvis ingen som ett smack om den saken? Man kan bara hålla tummarna att man är negativ eftersom jag för närvarande är sängliggande i någonting som jag tror bara är en vanlig förkylning så får jag hoppas att just den tron håller i sig?

Eftersom jag bara är sjuk max någon gång om året så blir det här hur stort som helst nästan som en månlandning åtminstone en snudd på likvärdig känsla? För en stund sedan ringde min salige fru och dotter dom hade handlat med hamburgare med lyxmilkshake och hela baletten. Jag nämnde i förbifarten att mina forna smaklökar har upphört att fungera numera smakar lyxmaten bara äcklig frigolit.

Koncist: Fröberg en sprattlande forntidsman med bananstockar.

På tal om att ligga för ankare så kände jag en sjöman en gång i forntiden. En synnerligen berest man som bar bananstockar i främmande land som landkrabba hade denna säregna man ingen vidare lycka. Rent social satt han fast på ett evigt grund utan att kunna ta sig loss för egen maskin. 

Denna sjöman låt oss kalla han för Fröberg var en underlig man man visste vem han var men egentligen visste man inte ett skit om personen mer än att han levde ett liv som knappast han var värd. Som en sprattlande döende fisk på torra land men till slut dränktes han av alkoholen denna oberäkniga dryck som har sänkt så många skepp och människor.

Kallar mig förövrigt för en killer bloggare en sådan som använder min skrift som ett fredlig vapen som gärna som vill börja med att förändra min direkta närhet. Man får ta ett steg i taget Rom byggdes knappast på en dag. Siktar man för högt blir fallit tyngre så är det bara känner att jag är en kreativ enhet av min personlighet med ordliknande superkrafter.En sådan herre som hellre vill glädja än att framkalla sorg. Ingen komplex persongestalt men en väldans jordnära sådan vilket räcker långt.

I dagens samhälle kan man inte heller vara riktigt säker. Minns en snubbe som blev av med sin cykel på förmiddagen på eftermiddagen såg han den på en medial säljsida det var hans cykel efter mycket om och men bestämde dom träff och dom konfronterades. Det hela slutade med att polisen haffade en yngre gangster snubben fick tillbaka sin cykel. Snubben blev glad medans fifflaren åkte dit för häleri eftersom det inte gick att styrka. Att just han hade snott hojen en riktig solskenshistoria med andra ord sådana behövs också ibland.

Dagsbagatellen: Fri parkering, fram till onsdag förmiddag.

Ligger här, i min sjuka ensamhet. Genomförkyld ggr 2.Med alla tänkbara coronasymtomer. Efter att ha ringt till chefen. Så bokade jag även, en tid för covid 19 provtagning. Första bästa tiden, fanns inte förrns onsdag förmiddag? Men det, spelar ingen roll. Tänkte inte jobba ändå ,i mitt sjuka tillstånd.  man bäddar, får man ligga sägs det? Det gäller absolut inte mig. Det ända som jag har bäddat, är min säng. Som jag tänker parkera mig i, fram tills onsdag förmiddag.

Utanför mitt regniga fönster. Är det ett jävla hundväder, rent ut sagt. Så himla typiskt höstväder, Vad annat kan man vänta sig, i dessa kala tider. Där allt det gröna sköna, förvandlas till färgsprakande lövorgasmer. Vilket kan vara trevligt. Efter 60 bast, är man van vid. Att det brukar se ut, på det här viset. Apropå min jycke, som lystrar till namnet Dino.Så måste jag, rasta honom med jämna mellanrum. Den biten, kommer jag inte ifrån. Hur jag än beter mig. Promenaderna som blir, minimeras eller halveras i takt med min ork. Men rastad, blir han i vilket som.

Övriga familjen, är iväg på jobb respektive skola. Det surriga förspelet har abrupt tystnad. Precis, som när en ballong exploderar. Vad blir kvar efteråt? Mer än tystnaden? Det här med tystnaden, tycker jag är underbar. Det finns inget, underbarare ljud än tystnaden. I dessa dagar, är tystnaden en bristvara. Som överröstas av, alla tänkbara tekniska prylar. Som låter mest hela tiden.

Koncist: Som kroniska kriminella flugsvampar.

Ibland undrar man om världen ändå inte är galen faktiskt spritt språngande. Våldet ökar markant dom småkriminella breder ut sig som kroniska flugsvampar som tenderar att ta över världen så jävla ruttet. Allt eskalerar till tidsinställda bomber till sist blir man så infernaliskt avtrubbad att man till slut inbillar sig att allt är normalt vilket det såklart inte är.

Det kan tyckas att vi lever i en skruvad tredimensionell vrångvärld där alla så kallade normala funktioner börjar krackelera uti kanterna. En trolig början på någonting annat vi inte knappast hade förväntat oss? Scenen är som hämtad ur rödluvan där vi människor gestaltar rödluvan, som högst ovetande går rakt i käftarna på den stora stygga vargen som kännetecknas som våra makthavarna ur detta kan knappast komma något gott.

Idag vet jag dock att världen trots allt är spritt språngande galen det har jag vetat en längre tid. Men jag har inte berättat det för någon inte ens för min spegelbild. Den glappar inte käft i första taget den är liksom mig ytterst försiktig att yppa nåt som kan ställa till mer skada än nytta. Kort sagt vi är patriotiska bundsförvanter iur och skur.

Koncist: Dagen då russinen säkert blir min död eller min överlevnad?

Maka söker kaka man plockar ur russinet ur den goda kakan i själva verket hatar jag russin i alla dess tänkbara former. Min svärmor envisas med att baka lussekatter med russin i jag inbillar mig att hon gör det på ren pur jävelskap för att hon vet att jag hatar russin. Jag tror vad jag vill om den saken vi lever i en värld där russin är en beståndsdel men jag vet inte vart det finns säkert någon kal fläck där den kan slå rot låt oss inte hoppas det?

På tal om russin så älskade jag det som barn innan jag blev normal det fanns som halvstora askar att köpa det tyckte morsan att jag skulle få som lördagsgodis så hygglig var hon? Så här i efterhand förstod hon säkert inte bättre eller så var jag enbart korkat som åt upp innehållet om denna tragedi kan man bara spekulera om hur länge som helst. Men en sak är tämligen säker jag skulle aldrig utsätta mina barn för russin herregud hur skulle det se ut jag bara frågar?

Om nu situationen vore annorlundare låt oss nu tänka att min optimistjolle kapsejsade och sjönk. Man klarade sig helskinnat och simmade till en obebodd ö där det bara växte russin och ingenting annat hur skulle man resonera då? Säkert lydde man magens skrik och tvingade i sig dessa hemska russin bara för sin överlevnads skull. Hoppas att det aldrig någonsin blir sanning den som lever får se!