Vi hör hemma bland det underbart gott?

Idag käkade vi våfflor https://www.koket.se/vafflor-7-forsvinnande-goda-recept i parti och minut, så underbart gott i ett strålande vårlikt väder. Min tonårsdotter och jag gottar oss med både lunchen och solen. Kan man få ha det så här bra instämde vi i en gemensam kör, javisst det kan man för det har vi sannerligen förtjänat. 

Snart kan vi börja nyttja altanen till fullo, för bara det blir lite varmare skall vi både olja in trädäcket och sätta upp våran nyinköpta året runt paviljong. Våran gamla föll offer för vinterns gedigna snötyngd, så dom krokiga stålresterna levererade vi till sopstationen där den hör hemma.

Helt underbart med olika typer av tillfredställelse?

Ett helt underbart väder idag där jag faktiskt har slappat och tagit det lugnt efter klockan 15. Klockan 11 åkte jag och bästa sonen iväg och spelade intensiv bordtennis under 2 timmar, sedan hem till bästa hustrun som hade gräddat våfflor https://www.bizstories.se/foretagen/tbt-vafflan-och-vaffeldagens-historia/ med grädde och jordgubbssylt. Till kvällen blir det någonting med ytterfilé kan jag tänka mig, troligtvis med potatis i ugn med en kryddig gräddsås är det söndag så är det. Nu snackar vi all in med mat orgierna. Som sagt är det riktigt skönt att våren är på G folk börjar så smått på att ta sig vinter stassen till mera vårliknande klädsel. 

En del går dock ett steg längre med kortbyxor och t-shirt, själv har jag kortbyxor och tunn långärmad tröja på altanen, i solen har det varit runt 15-20 plusgrader. Den där ryska krigsherrens armé verkar ha hamnat i ett desperat döläge i väntan på nästa steg? Hittills har allting gått planenligt åt helvete med massvis av olika typer av hemska krigsbrott till följd, det kommer säkert ta flera hundra år att få till ett fortsatt förtroende för Ryssland. Den fria trygga världen vill minst av allt ha en galen diktator som sabbar allt i sin väg, sådana människor har vi fått nog av.

Vad händer när hållbara lösningar försvinner?

Det är faktiskt ganska intressant men även såklart kul att prata med min son, om livets alla tänkbara gåtor hur stora eller små dom än kan vara? Att finna hållbara lösningar för stunden som kanske håller för evigt? Men vad håller för evigt förutom pyramiderna? En del av problematiken ligger i själva problemlösningen vad händer sedan hur och vad kan vi mer göra? Det stora frågetecknet som alltid ligger i varför inte människan har kommit längre än såhär tänker närmast på Ryssland? Fast mänskligheten har haft flera jävla tusentals år på sig, så är fortfarande vissa som sitter fast i sin evolution.

Har verkligen utvecklingen helt avstannat eller är det bara jag som är dum i huvudet? Typ sådana där jordnära existentiella frågor, som man kan ta på kan jag och min son bolla med timme in timme ut. Sedan kan vi såklart svischa om till mera banala frågeställningar som växer spagetti på trän varför finns det inga fyrkantiga planeter eller? Hahaha skämt å sido men vi har verkligen lattjo när vi snillen spekulerar.

Min jakt har bara börjat på evigheten?

Fortsätter mitt outtröttliga arbete med att försöka sätta mig in i olika tankars sen och genvägar? Sånt där gillar jag nu när jag inte kan göra nåt annat för stunden, för stunden är som ni vet det enda vi har kvar? Varför är det si därför gör dom så, när man istället kunde ha gjort allt annorlundare? Vad det får för konsekvenser nu eller senare? Självklart låter mitt resonemang helt jävla kokko i dom oinvigdas öron? Men det bjuder jag såklart på som så mycket annat. Nåt skall jag väl bjuda på enligt min mormoraktiga uppfostran? Den gamla skolans uppfattning det är den som jag går efter till 90 procent?

Naturligtvis kan man inte lösa allting smidigt, det kräver både uppoffringar viss diplomati och självfallet även kompetens. Idag är det ekonomi och spetsresurser som avgör vissa utgångar som kanske inte gynnar alla men det gynnar dig på någons bekostnad så kan det vara. Den gamla halvsanningen är det man förlorar på gungorna, det tar man igen på karusellerna gäller inte överallt. I min jakt på att komma ifatt efter min sjukdomsperiod, då gäller det att visa envishet och inte lägga sig platt som en flundra och tycka synd om sig själv det vinner man inga poäng på i vissa läger men kanske i andra sammanhang?

Nästa steg känns som nästa evolution i bästa fall?

Tänk egentligen på hur mycket vi har i kolan ni vet kolan okej? Kolan är som ni vet huvudknoppen där det i bästa fall växer hår på eller mittbenor i sämsta fall? Även pallet som också är ett användbart ord i vissa kretsar. Statistiskt sätt använder vi bara typ cirka 25% av vår hjärnkapacitet https://voyz.se/voyz-nyheter/10-satt-att-hoja-din-hjarnkapacitet/, resten vete fan vart dom är troligtvis aktiveras dom när vi mot förmodan når nästa steg i vår tvivelaktiga evolution? ? Vilket i dagsläget kan dröja allt ifrån i morgon till 1 miljon år framåt, titta bara på gubben i Ryssland som startar krig när alla andra normal funtade vill ha en bestående fred?

Typ ingen vet vad inte ens skapligt begåvade lilla jag vet vad människans nästa steg blir i evolutionen än så länge är det bara skruvade spekulationer? Det känns som att vi nyss bröt oss krampaktigt loss ifrån stenåldersmänniskorna typ som igår senast i förrgår? Dessvärre är fortfarande majoriteten av oss män i det här fallet kvar på ruta 1, och vägrar acceptera att mänskligheten faktiskt är begåvade med två kön? Stackars dessa insnöade män i det här fallet som är för evigt fast i sitt stenålderstänk?

Ett liv som snurrar runt sin axel?

På tal om frugan så har hon haft det ett jäkligt tufft hemmaliknande arbetsår bakom sig dessutom med en åldrande morsa på halsen, som kräver det mesta utav hennes uppmärksamheten. Hon lär ju knappast bli yngre som sagt inte vi heller för den delen? Men frugan är både stark smart arbetsam målinriktad, och brottas samtidigt mentalt med våran upproriska och uppnosiga tonårsdotter. Naturligtvis är hon inne i värsta tänkbara frigörelse perioden https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/barn-och-familj/tonaring, där hon kan vet och fattar allt. Medans vi enligt henne oförstående föräldrar är värsta tänkbara primater? Personligen så har jag inga föräldrar kvar i livet, men får dom bara vara friska generellt sätt kan dom såklart hänga med en bra bit upp i åldern?

För tillfälligt längtar jag till vårat privata smultronställe vid Kattegatt, ett plats ett fridens hjärterum en gudomlig oas som är en självklar del utav vårt somriga liv. Börjar för övrigt så smått att tänka på den dagen som jag själv går i pension, den dagen den sorgen förvisso men den närmar sig med blixtens hastighet? Då kan jag tänka mig att permanent bosätta mig där vid vårt smultronställe? Eller är det bara ouppnåeliga drömmar som snurrar runt eller en sketen transparant utopi, men när jag själv går i pension om X antal år finns det troligtvis inte ett förbannade korvöre kvar?

När lagar och paragrafer gör sig gällande?

Lugnet har åter lagt sig i familjens sköte efter en intensiv jobb respektive skoldag. Utanför är det riktigt riktigt kallt och har så varit hela dagen, till detta bistra kryddar vi med både snålblåst och isbarks varning? Lyssnar man riktigt noga så tjuter det rejält runt husknutarna, det får mig för någon sekund att tänka på hiskliga ord som höststormar och dylikt. Åtminstone känns det så i ryggmärgen https://www.coloplastcare.com/sv-SE/kontinens/allmant/symptom-och-orsaker/b2.7-varfor-ar-ryggmargen-sa-viktig/? Det gäller att hålla i hatten om man nu har någon när så är dags, men nu väntar vi bara på våren skall blomma ut på allvar? Tonårsdottern trodde att hennes föräldrar var lättlurade idag då hon stoppade sin cykelhjälm under sängen, men vi kom på henne och förklarade ett och annat om lagar och paragrafer. Kanske blev hon i viss grad imponerad av våra lagliga kunskaper man kan ju alltid hoppas?

Vi är ytterst imponerade över hennes företagsamhet och iver till att lösa skoluppgifterna korrekt, ibland skickar hon in dessa till skolans portal om hon exempelvis är ledig. På det stora hela är vi så himla sjukt imponerad av hennes insatser. Jycken Dino ligger på sin sedvanliga plats bredvid soffan, han passar på nu när jag inte vill gå ut med jycken. Annars vet han om sin plats i tillvaron. Du vet väl också om din plats, brukar min hustru med ett ironiskt skratt berätta för mig sedan vet jag inte om hon skojar eller menar allvar?

Hela baletten mognar till i gränslandet?

Det här inlägg handlar om den pirrande känslan om att ligga där i gränslandet mellan barn och vuxen? Den där gungflyn som alltid finns där i gränslandet, när kan man släppa det där töntiga barnstadiet och kliva in i den coola vuxenvärlden https://sverigesradio.se/artikel/5026085? Det är minsann inte lätt, fråga min dotter som precis fyllt tonåring hon tror att hon är självaste drottning över alla beslut? Att ifrågasätta saker som vuxna gör som inte barn får göra eller tvärtom bla bla hela baletten liksom! Allt det där kommer säkert mogna fram ju äldre dom blir eller inte alls?

Rätt som det är blir dom ju vuxna och vill flytta hemifrån bye bye morsan farsan vi hörs nån gång tja? Minns själv hur det var när man var punkare på 70-talet och tyckte morsan och farsan var mer än skit. Förresten så var allt överlag skit just då. Kanske något bättre idag förvisso men ur ett helt annat perspektiv? Men även för mig personligen så handlade det om en långdragen mognadsprocess, som kanske inte är över än enligt min förstående hustru? Det hela handlar inte om nu utan när vissa kliver över den just den tröskeln?

Hela tiden uppgraderas livet på gott och ont?

Jag tänker bara på hur mycket som har förändrats bara under mitt livs första halva, för jag tänker bli minst 120 bara så ni vet? Tekniken möjligheterna förutsättningarna livsstilen i stort sätt allt förnyas och moderniseras, nytt sätt att både tänka tycka och handla. Livsformer förändras förädlas förbättras och till slut uppgraderas förvisso på gott och ont. Ibland följer inte vissa människor med i den här snabba utvecklingen utan, förblir kvar där på ruta 1 där dom förblir om dom nu tillåter någon förändring. Oftast blir dom oförmögna att gå vidare utan hjälp, från nära och kära eller vem det nu kan vara?

På nåt sätt kommer den gruppen alltid i kläm, mellan det gamla förlegade och framtidens dilemmor som att hamna mellan två generations stolar. Om jag ser till mig själv så är jag född mitt i den där spännande nymoderna eran, ett utvecklande avsnitt som fortsätter att expandera för tid och evigt. Det finns inga hinder för fortsatt forskning och utveckling, https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Utbildning-och-forskning/Forskning-och-utveckling/Forskning-och-utveckling-internationellt-/det är bara vi själva som sätter käppar i hjulet? Det som var modernt igår är knappast det idag, utvecklingen går hela tiden framåt men frågan är om mänskligheten gör det?

Helt klart är jag en del av dagdrömmarens visioner?

Tja vad finns det egentligen i skallen på en urbaniserad dagdrömmare som jag är faktiskt en hel del tro det eller ej? Det hela började faktiskt formatera sig i en trivsam lägenhet med den tidens mått i ett bostadsområde i början på 60-talet, i ett så kallat framtidsområde https://www.svt.se/kultur/fran-goda-hem-till-sexiga-bostader för barnfamiljer med visioner där arbetarna och hemmafruarna levde sida vid sida. På den tiden fanns det fortfarande kvar hemmafruar, men fler och fler kvinnor började jobba till männens förtret. Helt klart så formades även jag där bland visionerna och luftslotten som ideligen sprack inget snack om den saken. En bra bit in på 70-talet börjades området succesivt förändras i sina grundvalar all tänkbar moral även etiken stannades plötsligt av och ersattes av någonting annat som vi inte ens ville ha.

Det blev ett känt knarktillhåll med flummiga alkolister dagdrönare problem familjer socialt missanpassade mentalsjukhusen släppte samtidigt ut sina patienter vind för våg utan tillsyn ett syndens näste för packen och så vidare även ökända mördare cirkulerade. Men ändå ett ställe som jag tryggt växte upp i började formas allt mera utav punkens raseri, blev en naturlig del av dess budskap vissa genrer dör aldrig ut liksom. En social revolt på många sätt och vis samt ett avstånd mot den allt mera tilltagande kommersialismen. Än idag spelar jag mina punkklassiker som om det vore igår och njuter kopiöst av skönsången, eftersom jag är en del av den tongivande generationen. För mig finns ingen annan talande musik även om jag gradvis har breddat och uppdaterat min musiksmak till ett mer rumsrent format. Okej det skulle vara då när min älskade hustru bjuder upp mig till en spontan dans till Lasse Stefanz det regnar och regnar men det är ett undantag som bekräftar regeln stopp och belägg där går min smärtgräns.