En av många små tankar: Bara du kan sätta gränserna?

"Efter en givande tripp till svampskogen serverade frugan oss ett par svampmackor till lunch, synnerligen purfärska det blev ett par liter av trattkantarellerna men även ett gäng gula kantareller slank ned i korgen. Vi sa till varandra att det här är nog det sista rycket i svampskogen före vintern. Dessutom så började älgjakten idag till råga på allt i den skogen som vi var i, så vi morsade på ett par alerta jägare och önskade dom god jaktlycka. Vi kunde bara plocka i ett hörn av storskogen, men vi blev ändå sjukt nöjda av resultatet i svampkorgen. Frugan har precis skjutsat iväg tonårsdottern på cheerleading på ett par timmars intensivt träningspass, sedan får hon hämta upp svärmor och slå ihjäl ett par timmar tillsammans med henne. Fortfarande är det relativt kallt på mornarna, så man får ekipera sig med en kraftiga höstjacka och vantar men mössan får vänta på rätt tillfälle. 

Igår betade sonen och jag av våra diskussion ämnen, som blandannat berörde saker som hjärnans utveckling när man tränar? Konstaterade att det är en klar fördel med att ha någon sorts diagnos för att helt grotta ned sig i det man tycker om, att ha förmågan att bara fokusera på det man är intresserad av och samtidigt stänga av allt det andra runt omkring? Vi som inte har några diagnoser kan lätt tappa fokus och bli helt uppslukat av någonting helt annat som man kanske inte alls tycker är viktigt? Det finns inget mer helande än att gå i skogen, att få känna dofterna av moder naturs rikedomar. Tyvärr så gör man det allt för sällan, men visst det är ju bara vi som sätter gränserna om hur när och var."