Det är helt okej att vara lagom mycket av allt?

Idag så var det en helt okej dag för mig lagom att göra lagom glada människor och lagom feeling, folk är såklart mindre glada så här när semestern är slut och sötebrödsdagarna är över https://www.kry.se/din-halsa/rutiner-efter-semestern/ och det är dags att börja jobba igen och göra rätt för sig. Personligen känner jag igen scenariot mycket väl men att jobba är som ni alla vet ett nödvändigt ont kanske inte för alla, det finns faktiskt någon procent i det här avlånga landet som har sitt jobb som hobby nån del som är äckligt rika tankar farsans kort och så vidare? Personligen så är jag inte arbetslös som tur är men jag lider med dom som är det, dom som är utförsäkrade dom långtidssjukskrivna och så vidare ett jävla elände.

Personligen så har jag själv varit arbetslös i över fyra år den tiden kändes som minst 40, mindre pengar att röra sig med mindre aktiviteter minimalt med krogbesök kort sagt mindre av allt. När man väl fick jobb eller en inkörsport någon stans i nån bransch så var det som att komma till himlen, plötsligt betydde man någon folk brydde sig om en och man började tjäna pengar igen plötsligt så var man mitt uppe i smöret där man onekligen hörde hemma? Kan mycket väl förstå dom som trots att dom söker gång efter annan inte får något jobb, utan måste helt förlita sig på egna eller andras kontakter sociala och mediala trådar som kanske leder någon vart gud vet var?