Första dagen en start bland många andra?

Ibland så inbillar vi oss att vi är guds underverk men bara för blott någon sekund, sedan är det såklart någon annan som påpekar nåt helt annat ibland fjärran från guds underverk eller dylikt? Men bara att själv tro på det kan vara den största saken i ditt liv för stunden att bara under dom där futtiga mikrosekunderna få suga på ikonernas narcissiska sötma är större än allting annat just då. Idag cyklade jag med tung djup suck mot jobbet den första dagen efter semestern https://www.bemannia.se/5-tips-pa-hur-du-far-en-bra-jobbstart-efter-semestern/, jag med många andra kollegor suckade också tungt som fan medan andra tyckte att det bara var kul så här första dagen på kneget okej det får stå för dom. 

I mitt fall handlade det bara om en tudelad känsla som man så här i efterhand får bearbeta, tills den mentala delen kan vända det hela till en positiv grej vilket i sig är sjukt fantastiskt i sammanhanget om så händer. Hur det än är så har allt en början och ett slut så länge som man är inne i jobbsvängen så är det ett nödvändigt ont, men om typ max 5 år då bestämmer man själv vad man skall göra om dagarna, vill man endast pilla bort ludden ur naveln är det ingen som kan hindra dig inte ens gud fader själv?