Dottern kom hem för en stund sedan efter sitt vildmarksäventyr, hon var trött hon var slut allt hade gått rent åt helvete hon och kompisen välte kanoten där allt blev blött. Långa nötande terrängvandringar i svår kuperad terräng sov i militärtält minimalt med både sömn dryck värme och kroppslig energi dessutom kräktes hon rakt av utav situationen. Kort sagt var det här vildmarksäventyret https://www.fria.nu/artikel/119038, det värsta som hon någonsin har varit med om. Jag frågade henne lite försynt om hon skulle tänkas göra om det hela, hon tittade länge på mig sedan kastade hon sina sura strumpor på mig med mörka glödande ögon hon behövde inte säga något svaret liksom märktes.
Naturligtvis var hela grejen ett enormt misslyckande i sig med dåligt ledarskap icke motiverade deltagare som mer kände sig tvingande än glädjefyllda. Nästa gång tänker jag följa med gruppen om så behövs, jag kan nog tillföra lite tips idéer och annat som är viktigt och naturligtvis en noggrann planering över etapperna. Personligen har jag för längesedan slutat med vildmarkslivet och blivit en hyfsat vältränad soffpotatis, som får den vardagsmotionen som jag behöver i fråga om promenader och cykling känner mig väldans priviligierad som inte har nåt stillasittande kontorsjobb. Hade jag mot förmodan haft det så hade nog min kropp sätt betydligt rundare ut?
.jpg "Mot förmodan tycker vi inte om varandra?")
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar