Livet leker ibland även för oss maskrosbarn?

Känner mig väldigt priviligierad för närvarande, är frisk är vid gott mod livet leker bättre kan det knappast bli. I mitt jobb stöter man dagligen på människor med olika behov med olika bakgrunder en del svåra en del kämpar på, därför värdesätter jag mitt egna stabila liveläge så långt det bara går. När man tänker på hur man har vuxit upp, i en förortsliknande betongdjungel https://sv.ripleybelieves.com/what-is-suburb-4794 med taggbuskar med olika skumma klientel som man omgavs sig med så har det gått bra för mig. Men samtidigt har det inte gått så bra för flertalet andra som växte upp i samma område, som hamnade tidigt i dåligt sällskap med droger och liknande stimulanser i sin tillfälliga verklighetsflykt. 

Kanske är man ett maskrosbarn som har gått min egen väg genom livet, men samtidigt som jag periodvis har hamnat i ogjort väder så har jag alltid gått vidare på ett eller annat sätt utan att fastna i nåt. Att hamna i grupptryck är en annan sak, mitt yrkesval var nåt helt annat egentligen ville jag bli skribent eller liknande men jag blev plåtslagare av alla yrken. Numera har jag världens bästa yrke för hoppningsvis ända tills jag går i pension om några år.